Tystnad

Inser att det var länge sen jag skrev nåt här, och att det verkligen är på tiden att jag tar mig i kragen och plitar ner nåt.

Den största orsaken till min tystnad har varit allt arbete kring uppsättningen av Hedda Gabler. Även om det är mycket att göra, framför allt som producent, så känner jag ändå för att klappa mig själv på axeln, och konstatera att jag lärt mig mycket genom åren. Jag har lärt mig både av mina egna och av andras misstag, och varje uppsättning har krävt mindre jobb och det har inte blivit några sömnlösa nätter i år, även om det varit nära. Men visst har jag begått nya misstag, varav de flesta är av den typen som jag själv inte känner till.

Abstinensen har redan slagit in, och jakten på nya, intressanta manus har inte redan slagit till; den jakten pågår ständigt. Däremot så är det många tankar som passerar min hjärna. Man lär sig mycket från varje ensemble och varje uppsättning, och efteråt så lovar jag alltid mig själv något i stil med att "nästa gång ska jag inte göra så", "om jag är regissör nästa gång så tänker jag inte samarbeta med den människan", "om man gör si istället för så så borde man kunna..." etc.

Men visst kommer jag att dra igång en ny uppsättning och därmed ta på mig regirollen - kanske inte ensam, vem vet - är klart. Den största frågan som snurrar i min skalle för tillfället är huruvida jag vill ha en stor eller en liten ensemble nästa gång. Att ha alldeles för många nya medlemmar i ensemblen medför sina nackdelar, men samtidigt är det alltid kul med nya influenser.

För trots alla svårigheter och de tårar som runnit utför mina kinder även under denna föreställning, så längtar jag redan tillbaka till Sagateatern. Även om vissa förändringar kommer ske.