Förändringarnas tid

Det känns lite skumt, egentligen. Som om det egentligen inte riktigt händer. Eller i alla fall inte händer mig. Men så fort jag ser på min lägenhet så inser jag att det faktiskt händer. Alternativ två är ju att jag fått fullständig krupp och skapat ett organiserat kaos.

Men jo då, det händer på riktigt. Och samtidigt som jag är glad över att det går såpass fort alltihopa, på endast en månad, så önskar jag mig lite extra tid. Det är lite som när man pluggade inför tentorna, man vill alltid ha mer tid i slutändan, samtidigt som man inte vill det, för att då kommer man köra slut på sig själv alldeles för mycket, och troligtvis inte vara det minsta mer effektiv. Troligtvis tvärtom.

Två veckor kvar. Två veckor kvar att få ned det sista. Inga större problem.

Sen kommer den stora omställningen. Att byta ett vitmålad tegelvägg i en källare i Finspång mot några våningar upp i ett nybyggt hus på Liljeholmen. Byta Stora Torget i Linköping klockan halv åtta på morgonen mot T-centralen vid samma tidpunkt.

Kan bli väldigt spännande.