Lite spännande är det. Eller kanske till och med mycket. För att inte tala om en utmaning. Att få göra om samma pjäs igen. Få göra den bättre. Bättra till saker man inte var helt nöjd med. Justera lite här och där. Fippla lite. Pilla lite.
Och så så klart, få nöja sig med förutsättningarna. Den här scenen har vi inte stått på tidigare. Var där första gången idag. Oerhört mysig scen. Liten. Intim. Gullig. Mycket mindre förutsättningar, mycket större begränsningar än Sagateatern.
Och framför allt, den här gången står jag på scen själv, jag sitter inte som regissör i ljusteknikerbåset under föreställningarna och räknar antalet "jag vet inte" den här gången. I stället får jag möjligheten att genomföra pjäsen som jag vill, få göra det som det var alldeles för mycket motstånd mot förra gången. Få bättra på, dämpa ned... Det ska bli riktigt kul.
Vem har sagt att man behöver mer än två veckor på sig för att repa in en scen? Flinck är ju känd för att repa varje scen typ en gång. Så... Det här kommer bli riktigt bra. Och djupt. Ordentligt djupt. Ända ned i källaren i Elsas Hus.
fredag 27 november 2009
söndag 27 september 2009
15 seconds of fame!
Jajamensan!
Tjoho!
Och även väldigt häftigt.
Och fortfarande lyrisk.
Och en väldigt bra film. Dock fel film. Det var i Flickan som lekte med elden. Men fortfarande Stig Larsson. Fortfarande Millenium-serien.
Tjoho!
Och även väldigt häftigt.
Och fortfarande lyrisk.
Och en väldigt bra film. Dock fel film. Det var i Flickan som lekte med elden. Men fortfarande Stig Larsson. Fortfarande Millenium-serien.
måndag 14 september 2009
Jag undrar vad filmen handlade om egentligen...
Okej, jag är helt medveten om att detta troligtvis är det vanligaste bloggämnet i Sverige denna måndag. Men nån gång ska välan en annan vara lite populistisk och haka på andras åsikter. I alla fall om man verkligen delar dem.
För precis som, tydligen, många andra så såg jag fram emot att få se en svensk deckare på söndagskvällen. Inte för att jag såg fram emot att se den för att den var vare svensk eller en deckare, utan för att den utspelade sig på Gotland.
Men, tydligen, så finns det bara tre platser i Visby som är värda att visa. Om och om igen. Och så lite landsbygd. Och så samma tre vyer igen. Och så Högklint förstås. Fast jag måste erkänna att det var en landsbygdsvy som jag är väldigt nyfiken på: de badade i något som påminde alldeles för mycket om en sjö.
Jaja...
Filmen var det ja. Jag vet ärligt talat fortfarande inte vad den handlade om. Det enda jag vet är att flertalet av huvudrollsinnehavarna var tyskar. Och att svenskar inte kan dubba. Punkt. Finns inte så mycket mer att säga på den punkten. Svenskar kan inte dubba.
En stark känsla av att hela filmen var lost in translation...
För precis som, tydligen, många andra så såg jag fram emot att få se en svensk deckare på söndagskvällen. Inte för att jag såg fram emot att se den för att den var vare svensk eller en deckare, utan för att den utspelade sig på Gotland.
Men, tydligen, så finns det bara tre platser i Visby som är värda att visa. Om och om igen. Och så lite landsbygd. Och så samma tre vyer igen. Och så Högklint förstås. Fast jag måste erkänna att det var en landsbygdsvy som jag är väldigt nyfiken på: de badade i något som påminde alldeles för mycket om en sjö.
Jaja...
Filmen var det ja. Jag vet ärligt talat fortfarande inte vad den handlade om. Det enda jag vet är att flertalet av huvudrollsinnehavarna var tyskar. Och att svenskar inte kan dubba. Punkt. Finns inte så mycket mer att säga på den punkten. Svenskar kan inte dubba.
En stark känsla av att hela filmen var lost in translation...
måndag 7 september 2009
Efter premiären
Lite konstigt är det: jag drabbas inte längre av den där känslan av "Jävlar, vi fick ihop det!" som var en klassiker förr. Kan ju absolut bero på att vi har bättre koll numera, och med en extra dag på Sagateatern så hade vi för en gångs skull till och med med gott om tid. Vilket var perfektt: det blev en lugn och mysig middag med tre underbara människor!
Och så föreställningen! Som gick klockrent, med undantag av några riktigt ordentliga felsägningar som nog kommer gå till Infernos historia över internskämt. "Förr var förkylningar ärftliga. Det är dom inte längre" och "I ett äktenskap har man sällskap när man är två. Inte när man är tre" för att inte tala om favoriten: "Jag älskar dig hjärtlöst"
Jaja, sånt sätter lite extra krydda på föreställningarna. I alla fall för oss bakom kulisserna.
Hela kvällen avslutades med en mysig premiärfest och en ännu mysigare efterfest. Eller vad man nu ska kalla det. Efterfestprat? Nåja, mysigt var det i alla fall.
Nästan så att man vill att det ska vara premiär oftare. Fast kanske ändå inte. Det skulle nog förta hela känslan.
Och så föreställningen! Som gick klockrent, med undantag av några riktigt ordentliga felsägningar som nog kommer gå till Infernos historia över internskämt. "Förr var förkylningar ärftliga. Det är dom inte längre" och "I ett äktenskap har man sällskap när man är två. Inte när man är tre" för att inte tala om favoriten: "Jag älskar dig hjärtlöst"
Jaja, sånt sätter lite extra krydda på föreställningarna. I alla fall för oss bakom kulisserna.
Hela kvällen avslutades med en mysig premiärfest och en ännu mysigare efterfest. Eller vad man nu ska kalla det. Efterfestprat? Nåja, mysigt var det i alla fall.
Nästan så att man vill att det ska vara premiär oftare. Fast kanske ändå inte. Det skulle nog förta hela känslan.
fredag 4 september 2009
Äntligen premiär!
Idag är det dags! Det som vi har kämpat emot i flera månader vid det här laget.
Lite skumt är det, så mycket tid läggs ned, så mycket energi, så mycket kunskap som slås ihop, för att vi först idag ska få se hela resultatet sammansatt. Och på två helger och fyra föreställningar så är allt över.
Men helt klart värt det. Det ska bli riktigt kul ikväll. En bra pjäs, en kul pjäs, en bra ensemble, en mysig teater. Ikväll är det dags för Mr Earnest att visa sin rätta sida! Tjoho!
Lite skumt är det, så mycket tid läggs ned, så mycket energi, så mycket kunskap som slås ihop, för att vi först idag ska få se hela resultatet sammansatt. Och på två helger och fyra föreställningar så är allt över.
Men helt klart värt det. Det ska bli riktigt kul ikväll. En bra pjäs, en kul pjäs, en bra ensemble, en mysig teater. Ikväll är det dags för Mr Earnest att visa sin rätta sida! Tjoho!
tisdag 4 augusti 2009
Årets svampplockning
Äntligen fint väder! Äntligen dags att plocka svamp!
Detta är en konst. Bara att konstatera. Så nu tar vi det i punktform, så vi vet att man kommer ihåg alla steg:
1. Termos med varmt kaffe, trevligt sällskap och oömma kläder.
Packa in allt i bilen. Se till att bilen är tankad. Kör.
2. En skog
Detta är ett litet problem, det ska medges. Men leta efter träd. Se till att det är många träd tillsammans. Och helst en bit från den stora vägen.
3. Leta svamp
Här kommer den stora klurigheten in. Det ska vara ätbara svampar. De där vita med röda prickar på ska lämnas åt Mario och hans bror.
4. Plocka
Hittas inte ätbar svamp så går det bra med nåt annat. Till exempel hallon. De är goda. Och röda.
5. Byt skog
Skog nr 2 som man letar i brukar ofta innehålla fler ätbara svampar än den första. Den stora frågan är varför man faktiskt stannar och letar i den första skogen.
6. Leta efter en upphängd galge
Dessa har visat sig vara en bra riktlinje i jakt på kantareller.
7. Ta en fikapaus
Och japp: där var svampen:
(obs! Endast en liten delmängd av all svamp som plockades!)
8. Lämna skogen som ni fann den
(eller som de storstadsbor ni är...)
9. Tappa bort bilen
Detta steg är ett absolut måste för att det ska ha varit en äkta svampplockningsexbedition
10. Åk hem
Väl hemma är det dags att rensa svampen. Och göra ca 2 dl saft av hallonen. Mums!
11. Dags att smörsteka svampen!
Tjoho! Tio steg bara för att komma till njutningen! Som det ska vara i vårt it- och stressanpassade samhälle!
Detta är en konst. Bara att konstatera. Så nu tar vi det i punktform, så vi vet att man kommer ihåg alla steg:
1. Termos med varmt kaffe, trevligt sällskap och oömma kläder.
Packa in allt i bilen. Se till att bilen är tankad. Kör.
2. En skog
Detta är ett litet problem, det ska medges. Men leta efter träd. Se till att det är många träd tillsammans. Och helst en bit från den stora vägen.
3. Leta svamp
Här kommer den stora klurigheten in. Det ska vara ätbara svampar. De där vita med röda prickar på ska lämnas åt Mario och hans bror.
4. Plocka
Hittas inte ätbar svamp så går det bra med nåt annat. Till exempel hallon. De är goda. Och röda.
5. Byt skog
Skog nr 2 som man letar i brukar ofta innehålla fler ätbara svampar än den första. Den stora frågan är varför man faktiskt stannar och letar i den första skogen.
6. Leta efter en upphängd galge
Dessa har visat sig vara en bra riktlinje i jakt på kantareller.
7. Ta en fikapaus
Och japp: där var svampen:
(obs! Endast en liten delmängd av all svamp som plockades!)
8. Lämna skogen som ni fann den
(eller som de storstadsbor ni är...)
9. Tappa bort bilen
Detta steg är ett absolut måste för att det ska ha varit en äkta svampplockningsexbedition
10. Åk hem
Väl hemma är det dags att rensa svampen. Och göra ca 2 dl saft av hallonen. Mums!
11. Dags att smörsteka svampen!
Tjoho! Tio steg bara för att komma till njutningen! Som det ska vara i vårt it- och stressanpassade samhälle!
tisdag 21 juli 2009
Dagens fascination
CSN klassificerar A-kassan som "för hög inkomst".
Jag är imponerad. Fast egentligen kanske inte. CSN. Suck...
Jag är imponerad. Fast egentligen kanske inte. CSN. Suck...
måndag 6 juli 2009
Årets önskelistor
Så här lagom till de stundande 25/6-årsfödelsedagarna har det då blivit dags att uppdatera våra önskelistor. Så, detta önskas denna sommar:
1. En dvd-brännare till laptopen
2. En ny soffa
3. Lite uppmuntring framför datorn
4. En ny korsett
5. Jobb
6. Högre lön
7. En badankearmé
8. Två examina (minst)
9. En bil som förblir hel genom nästa besiktning
10. Fler skor
11. Och så självklart dessa
Ville önskar sig:
1. Mer sovtid
2. Mer mat
3. Mer klappande och kliande
4. En lekkompis
Detta önskar jag mig inte i julklapp:
1. Lekkompis till Ville
Och för den uppmärksamme så rekommenderar jag denna läsning.
1. En dvd-brännare till laptopen
2. En ny soffa
3. Lite uppmuntring framför datorn
4. En ny korsett
5. Jobb
6. Högre lön
7. En badankearmé
8. Två examina (minst)
9. En bil som förblir hel genom nästa besiktning
10. Fler skor
11. Och så självklart dessa
Ville önskar sig:
1. Mer sovtid
2. Mer mat
3. Mer klappande och kliande
4. En lekkompis
Detta önskar jag mig inte i julklapp:
1. Lekkompis till Ville
Och för den uppmärksamme så rekommenderar jag denna läsning.
måndag 22 juni 2009
Den moderna politiken
Lite fascinerad blir jag när enfrågepartier lyckas ta sig in i EU, framför allt när de påpekat att de kommer lägga ned sin röst i alla frågor som inte är relaterade till deras fråga.
Okej, visst kan alla partier ha sina poänger, men på något sätt så känns det som om det finns viktigare frågor här i verkligheten, än huruvida nedladdning ska vara gratis eller inte. (Ja, jag vet att det inte är Piratpartiets största huvudfråga, men alldeles för många tomtar där verkar tro det...) Men det är skumt hur fokus i politiken kan flyttas så radikalt, själv sitter jag och får gråa hår över KD:s stenåldersfilosofier angående familjepolitiken, eller att SverigeDemokraterna fortfarande är ett parti som hotar med att komma in i riksdagen.
Men på något sätt så är det ändå skönt att folk har olika åsikter, att vi alla har rätt till våra åsikter och att vi inte lever i ett tvåpartisamhälle som USA. Och till hösten är det jag som blir politiskt aktiv!
Okej, visst kan alla partier ha sina poänger, men på något sätt så känns det som om det finns viktigare frågor här i verkligheten, än huruvida nedladdning ska vara gratis eller inte. (Ja, jag vet att det inte är Piratpartiets största huvudfråga, men alldeles för många tomtar där verkar tro det...) Men det är skumt hur fokus i politiken kan flyttas så radikalt, själv sitter jag och får gråa hår över KD:s stenåldersfilosofier angående familjepolitiken, eller att SverigeDemokraterna fortfarande är ett parti som hotar med att komma in i riksdagen.
Men på något sätt så är det ändå skönt att folk har olika åsikter, att vi alla har rätt till våra åsikter och att vi inte lever i ett tvåpartisamhälle som USA. Och till hösten är det jag som blir politiskt aktiv!
lördag 13 juni 2009
En ny livsfilosofi
Japp, det börjar kännas som det är dags. Eller som en vis person sjöng en gång:
"Gud, du borde gjort mej något lugnare
eller få mej till att leva som jag lär."
Nej, det är inte lätt att leva livet glatt. Det ska gudarna och alla deras gudinnor veta. Men ändå. En sak är säker, och det är att nere i city står en hund och gråter. Det är dags nu, innan vardagen fått fatt i mysteriet, nu när raketerna far över sjön i natt. Det är dags att fly från den här rakbladsmusiken, slåss mot vilsenheten och slutligen få skråla besatt i änglarnas kör.
Jag kommer slåss och streta emot för att ha min frihet kvar. Ingen kommer tämja mig, ingen kommer tvinga mig, ingen kommer få schakra med det enda jag har. Och vad som än händer, så vet jag.
Sov gott i natt.
"Gud, du borde gjort mej något lugnare
eller få mej till att leva som jag lär."
Nej, det är inte lätt att leva livet glatt. Det ska gudarna och alla deras gudinnor veta. Men ändå. En sak är säker, och det är att nere i city står en hund och gråter. Det är dags nu, innan vardagen fått fatt i mysteriet, nu när raketerna far över sjön i natt. Det är dags att fly från den här rakbladsmusiken, slåss mot vilsenheten och slutligen få skråla besatt i änglarnas kör.
Jag kommer slåss och streta emot för att ha min frihet kvar. Ingen kommer tämja mig, ingen kommer tvinga mig, ingen kommer få schakra med det enda jag har. Och vad som än händer, så vet jag.
Sov gott i natt.
måndag 25 maj 2009
Tappad bakom en ubåt?
Ibland vänder livet snabbt. Eller okej, kanske inte livet. Men humöret. Inställningen. Lynnet.
Klorna är hela. Bitterheten över torskade Munchkin-omgångar förbi.
Det enda förvirrande just nu är hur i helskotta det kommer sig att jag är tappad bakom en ubåt?
Och hur i helskotta tappar man egentligen någonting bakom en ubåt??? Jag bara undrar. Och ler.
Klorna är hela. Bitterheten över torskade Munchkin-omgångar förbi.
Det enda förvirrande just nu är hur i helskotta det kommer sig att jag är tappad bakom en ubåt?
Och hur i helskotta tappar man egentligen någonting bakom en ubåt??? Jag bara undrar. Och ler.
fredag 22 maj 2009
Det där med män
Ibland känner jag mig gammal. Hiskeligt gammal. Vissa erfarenheter vill man inte ha.
På ett av landets sjukhus har en ung kvinna kommit in akut med punkterad lunga. I hennes journalanteckningar har läkaren noterat storlek och skomärke utifrån det avtryck som återfanns på hennes bröstkorg.
Jag har sett en av mina allra bästa vänner flyga tre meter in i en buske.
Allt med vetskap av att JAG inte kan göra någonting. Polisen avråder polisanmälan om offret inte vill vittna. För offrets egen skull.
Själv har jag aldrig någonsin blivit slagen. Aldrig någonsin. Inte i någon situation. Så självklart så ställer man sig frågan varför tjejer stannar kvar hos dessa män.
Även jag har gått på nitar. Men inga såna. Och alltid går jag vidare med instinkten att alla män inte är som min far. Och även om de är det; min mor är inget, och har aldrig varit ett offer. Och det finns underbara män där ute; det har min mor bevisat för mig.
Men även jag har hamnat i situationen att jag på ett sätt kan förstå dessa kvinnor som stannar kvar i såna förhållanden. Man märker inte själv vad som händer. Steg för steg så bryts man ned. Allt är fel. Absolut allt. Och till slut så finns inget av självförtroendet kvar. När ens utbildning är fel, när ens intressen är fel, när man sover på fel sätt, när man...
Så kommer det läget när man vaknar upp; när man får höra precis det som man aldrig någonsin i hela ens liv trodde man skulle få höra från någon som känner en. Då man helt plötsligt vet att det inte är en själv som personen framför är förälskad i; då man inser att man är utsatt för någon form av fantasiskapande; ett försök att göra om mig till någon annan.
När man vet att man inte är älskad. Inte av personen som står framför en. Att den personen aldrig någonsin varit intresserad av att lära känna MIG. För då hade han aldrig sagt någonting sådant. Aldrig någonsin.
Och det är nästan ännu värre.
Det tar lång tid att komma över. Men det behövs inte så mycket för att man ska vara tillbaka där igen. När man känner sig fullständigt misslyckad; när man känner återigen att man inte duger.
Jag kan förstå att man stannar kvar. Att man stannar kvar i en illusion av att allt är perfekt om man bara ändrar sig på den punkten, om man bara gör så, om man bara...
Men nej. Aldrig någonsin. Aldrig.
På ett av landets sjukhus har en ung kvinna kommit in akut med punkterad lunga. I hennes journalanteckningar har läkaren noterat storlek och skomärke utifrån det avtryck som återfanns på hennes bröstkorg.
Jag har sett en av mina allra bästa vänner flyga tre meter in i en buske.
Allt med vetskap av att JAG inte kan göra någonting. Polisen avråder polisanmälan om offret inte vill vittna. För offrets egen skull.
Själv har jag aldrig någonsin blivit slagen. Aldrig någonsin. Inte i någon situation. Så självklart så ställer man sig frågan varför tjejer stannar kvar hos dessa män.
Även jag har gått på nitar. Men inga såna. Och alltid går jag vidare med instinkten att alla män inte är som min far. Och även om de är det; min mor är inget, och har aldrig varit ett offer. Och det finns underbara män där ute; det har min mor bevisat för mig.
Men även jag har hamnat i situationen att jag på ett sätt kan förstå dessa kvinnor som stannar kvar i såna förhållanden. Man märker inte själv vad som händer. Steg för steg så bryts man ned. Allt är fel. Absolut allt. Och till slut så finns inget av självförtroendet kvar. När ens utbildning är fel, när ens intressen är fel, när man sover på fel sätt, när man...
Så kommer det läget när man vaknar upp; när man får höra precis det som man aldrig någonsin i hela ens liv trodde man skulle få höra från någon som känner en. Då man helt plötsligt vet att det inte är en själv som personen framför är förälskad i; då man inser att man är utsatt för någon form av fantasiskapande; ett försök att göra om mig till någon annan.
När man vet att man inte är älskad. Inte av personen som står framför en. Att den personen aldrig någonsin varit intresserad av att lära känna MIG. För då hade han aldrig sagt någonting sådant. Aldrig någonsin.
Och det är nästan ännu värre.
Det tar lång tid att komma över. Men det behövs inte så mycket för att man ska vara tillbaka där igen. När man känner sig fullständigt misslyckad; när man känner återigen att man inte duger.
Jag kan förstå att man stannar kvar. Att man stannar kvar i en illusion av att allt är perfekt om man bara ändrar sig på den punkten, om man bara gör så, om man bara...
Men nej. Aldrig någonsin. Aldrig.
tisdag 12 maj 2009
Tillskott i familjen
Efter min älskade mors besök här i Linkeboda så har det blivit tillökning i min privata badankearmé; en stycket snickare och en stycket akademiker - en mycket bra kombination.
Och deras namn är självklart Kjell och Lena!
Och deras namn är självklart Kjell och Lena!
måndag 11 maj 2009
Citat värda att minnas
"Gud bevare mig för mina vänner - mina fiender klarar jag själv"
"Vem behöver fiender med såna vänner?"
Suck... Vuxna karlar och sport. Ärligt talat.
"Vem behöver fiender med såna vänner?"
Suck... Vuxna karlar och sport. Ärligt talat.
En uppdelad dag
Smått irriterande; jag vaknar klockan tre på natten, och kan för mitt liv inte somna om. Så efter nån timme ger jag upp och går och lägger mig i soffan och slår på TV:n i förhoppning om att somna om till ljudet av den. Men icke.
Klockan åtta anser jag det vara dags att gå till affären och köpa mer kaffe, detta vid en tidpunkt då jag redan hunnit hälla i mig en tre koppar. Vad gör man inte för att hålla sig själv vaken när man inte kan sova?
Och på hemvägen: två igelkottar som står i riktigt ordentligt och ohämmat! Vid denna tidiga morgontimme. Eller ohämmat och ohämmat, honan ville i alla fall krypa in i buskarna när jag kom.
Så så där lagom lite extra ensam upp i lägenheten igen, funderandes på hur jag skulle klara av att hålla mig pigg och kry fram till kvällens möte. Eller funderandes och funderandes, vid ettiden somnar man självklart... Och sover hela tre timmar.
Och inte nog med det; väl hemma från mötet så har jag två LiTHe Blås-rockar i min lägenhet. Mummel...
Så nu är den stora frågan hur i helskotta jag ska kunna somna ikväll och vara utvilad i morgon bitti, när mamma äntligen kommer?
Suck, tänk om Ville bara kunde lära mig hur man somnar hur fort som helst, var som helst, i vilket ljus och ljud som helst, i vilken ställning som helst. Jag är avundsjuk!
Klockan åtta anser jag det vara dags att gå till affären och köpa mer kaffe, detta vid en tidpunkt då jag redan hunnit hälla i mig en tre koppar. Vad gör man inte för att hålla sig själv vaken när man inte kan sova?
Och på hemvägen: två igelkottar som står i riktigt ordentligt och ohämmat! Vid denna tidiga morgontimme. Eller ohämmat och ohämmat, honan ville i alla fall krypa in i buskarna när jag kom.
Så så där lagom lite extra ensam upp i lägenheten igen, funderandes på hur jag skulle klara av att hålla mig pigg och kry fram till kvällens möte. Eller funderandes och funderandes, vid ettiden somnar man självklart... Och sover hela tre timmar.
Och inte nog med det; väl hemma från mötet så har jag två LiTHe Blås-rockar i min lägenhet. Mummel...
Så nu är den stora frågan hur i helskotta jag ska kunna somna ikväll och vara utvilad i morgon bitti, när mamma äntligen kommer?
Suck, tänk om Ville bara kunde lära mig hur man somnar hur fort som helst, var som helst, i vilket ljus och ljud som helst, i vilken ställning som helst. Jag är avundsjuk!
söndag 10 maj 2009
Dagens visdomsord
Det är alltid trevligt med nya utmaningar och ta sig vatten över huvudet - men se till att du inte drunknar!
På tal om det; nån som har en flytväst att låna ut?
På tal om det; nån som har en flytväst att låna ut?
fredag 8 maj 2009
Dagar man minns
Det sägs att det finns dagar i världshistorien som folk alltid kommer komma ihåg vad de gjorde. Såsom Kubakrisen, dagen JFK sköts eller för att ta sig närmare i tiden: vad man gjorde när Olof Palme sköts.
Jag sov!
Men så finns det andra dagar som man alltid och för evigt kommer komma ihåg vad man gjorde. Som denna dag. Tur att youtube finns så man iaf får se det ;-)
Jag sov!
Men så finns det andra dagar som man alltid och för evigt kommer komma ihåg vad man gjorde. Som denna dag. Tur att youtube finns så man iaf får se det ;-)
torsdag 7 maj 2009
Bortdomnad
Jag förstår inte. ComHem tappar fullständigt bort all kommunikation för alla sina kunder; TV, internet och telefon, och det blir ramaskri och PTV ska göra undersökningar.
Internet är välan förstås snart inskrivet i FN:s mänskliga rättigheter.
Suck, det kan faktiskt vara väldigt skönt att komma ifrån den moderna tekniken ibland. Testade en internet-fri helg förförra veckan; det var något sanslöst skönt, och något jag tänker göra oftare. Jag kände verkligen hur pulsen på något sätt gick ned och jag blev lugnare. Ingen panik att kolla mailen, fastnade inte i chatten, spenderade inte flera timmar med att ströläsa på idel olika smått ointressanta hemsidor.
Läste istället en väldigt bra bok (De välvilliga av Jonathan Littell - rekommenderas varmt), promenerade, umgicks med vänner, såg film, pratade i telefon.
Det var sanslöst skönt. Fullständigt bortdomnad från hela datorns värld.
Och på tal om bortdomnad; ibland går tiden fort. Och så får man åldersnoja igen. Men ärligt talat; OS i Barcelona var 1992. Det var alltså 16 år sedan Freddie Mercury gick bort. Så länge sen...
Och nej, nej, nej, det funkar inte! Har precis kommit fram till att jag inte vill att Malena Ernman vinner Eurovision!
Internet är välan förstås snart inskrivet i FN:s mänskliga rättigheter.
Suck, det kan faktiskt vara väldigt skönt att komma ifrån den moderna tekniken ibland. Testade en internet-fri helg förförra veckan; det var något sanslöst skönt, och något jag tänker göra oftare. Jag kände verkligen hur pulsen på något sätt gick ned och jag blev lugnare. Ingen panik att kolla mailen, fastnade inte i chatten, spenderade inte flera timmar med att ströläsa på idel olika smått ointressanta hemsidor.
Läste istället en väldigt bra bok (De välvilliga av Jonathan Littell - rekommenderas varmt), promenerade, umgicks med vänner, såg film, pratade i telefon.
Det var sanslöst skönt. Fullständigt bortdomnad från hela datorns värld.
Och på tal om bortdomnad; ibland går tiden fort. Och så får man åldersnoja igen. Men ärligt talat; OS i Barcelona var 1992. Det var alltså 16 år sedan Freddie Mercury gick bort. Så länge sen...
Och nej, nej, nej, det funkar inte! Har precis kommit fram till att jag inte vill att Malena Ernman vinner Eurovision!
torsdag 2 april 2009
Grabben i graven bredvid
Uppföljningen till SVT:s polisserie Graven är under inspelning. Och självklart så fick den snart smeknamnet Graven 2: Grabben i graven bredvid. Lite tråkigare var det dock att nästa del har fått ett namn: Morden.
Det är ju inte ens hälften så kul.
Något roligare var däremot de ordvitsar som en av mina kollegor inte kunde undvika att klämma ur sig mellan tagningarna, alla beroende på koffeinbrist. En mycket allvarlig och seriös åkomma, som tas på största allvar av den svenska show business-industrin.
Så äntligen fick jag göra min debut som uniformsklädd representant för det svenska rättsväsendet. Jag måste erkänna att min respekt för polisen ökade något. Jag menar, hur i helskotta klarar de av att sitta ned egentligen? Inte nog med att man kan jämföra ombytet till polisuniform med alla attiraljer lättast bör jämföras med hela proceduren man genomgår innan en strapats ut i den alpina världen. Och att därefter försöka inta en stol är än svårare: en radio som sticker in i ryggslutet, en pistol som är i vägen på högersidan, magasin och pepparspray som hotar med att göra djupa hål i magtrakten. För att inte tala om sladden till radion som gärna fastnar till höger och vänster.
Och så de fyra storlekar för stora kängorna. Okej, det är välan förhoppningsvis inte något som vanliga poliser lider av. Och som tur är så spelades scenerna in i skogen, så ingen märkte att jag knappt orkade lyfta fötterna från marken.
Två dar i Gnestas närområde känns fortfarande av. Träningsvärk i vaderna och ont i fötterna kommer jag nog ha ytterligare en dag. Allt för att det hela spelades in på en kulle. Och självklart; fikabordet stod högst upp. Och vi spelade in: något längre ned...
Det är ju inte ens hälften så kul.
Något roligare var däremot de ordvitsar som en av mina kollegor inte kunde undvika att klämma ur sig mellan tagningarna, alla beroende på koffeinbrist. En mycket allvarlig och seriös åkomma, som tas på största allvar av den svenska show business-industrin.
Så äntligen fick jag göra min debut som uniformsklädd representant för det svenska rättsväsendet. Jag måste erkänna att min respekt för polisen ökade något. Jag menar, hur i helskotta klarar de av att sitta ned egentligen? Inte nog med att man kan jämföra ombytet till polisuniform med alla attiraljer lättast bör jämföras med hela proceduren man genomgår innan en strapats ut i den alpina världen. Och att därefter försöka inta en stol är än svårare: en radio som sticker in i ryggslutet, en pistol som är i vägen på högersidan, magasin och pepparspray som hotar med att göra djupa hål i magtrakten. För att inte tala om sladden till radion som gärna fastnar till höger och vänster.
Och så de fyra storlekar för stora kängorna. Okej, det är välan förhoppningsvis inte något som vanliga poliser lider av. Och som tur är så spelades scenerna in i skogen, så ingen märkte att jag knappt orkade lyfta fötterna från marken.
Två dar i Gnestas närområde känns fortfarande av. Träningsvärk i vaderna och ont i fötterna kommer jag nog ha ytterligare en dag. Allt för att det hela spelades in på en kulle. Och självklart; fikabordet stod högst upp. Och vi spelade in: något längre ned...
måndag 16 mars 2009
Hur fasiken lyckades Nero bränna ner Rom?
Jo, eh, ja, ni förstår ... äh... nej, jag orkar inte ens kommentera...
onsdag 11 mars 2009
Vissa saker överlever allt
En njutningens höjdpunkt. En känsla av ro. Några tårar. Ett leende på läpparna. Vissa saker går rakt igenom en.
Vissa saker överlever allt. Vissa låtar överlever, trots översättningar, trots att den har många årpå nacken.
Det må vara dåligt bild. Men vem bryr sig? Bara att blunda och njuta. Så mycket bättre kan det inte bli än när man korsar Bob Dylan med Thåström.
Vissa saker överlever allt. Vissa låtar överlever, trots översättningar, trots att den har många årpå nacken.
Det må vara dåligt bild. Men vem bryr sig? Bara att blunda och njuta. Så mycket bättre kan det inte bli än när man korsar Bob Dylan med Thåström.
tisdag 3 mars 2009
Primtal
Matematik är ett ämne som länge och troligtvis alltid sedan lågstadiet, har fascinerat mig. Vilken förvisso inte bör vara någon större nyhet, mattekurserna är jag ju i alla fall klar med, tjoho! Och japp, man blir helt klart en lyckligare människa av att klara analysen, jag lovar!
Men, jag måste stå för en sak: oavsett hur stor kardinalssynd det må vara så är jag inte det minsta imponerad av primtalens existerande, mystik och fascination.
Och jag vet att jag är smått ensam, till och med xkcd har klargjort det för mig.
Men näpp. Ingenstans pirrar det till. Absolut inte. Helt hjärndött.
Tacka vet jag Fibonacci och Det gyllene snittet! Där kan vi snacka fascination och mystik!
Men, jag måste stå för en sak: oavsett hur stor kardinalssynd det må vara så är jag inte det minsta imponerad av primtalens existerande, mystik och fascination.
Och jag vet att jag är smått ensam, till och med xkcd har klargjort det för mig.
Men näpp. Ingenstans pirrar det till. Absolut inte. Helt hjärndött.
Tacka vet jag Fibonacci och Det gyllene snittet! Där kan vi snacka fascination och mystik!
måndag 23 februari 2009
Pippi Långstrump och Kalle Jävla Blomkvist
På någon skum vänster så måste jag väl ändå säga att jag tillhör Astrid Lindgren-generationen. Precis som så många andra generationer också kan hävda. Och på något sätt har jag länge trott att det vid den här tiden skulle poppa upp en massa Astrid-barn.
Men det verkar inte vara någon trend som slagit in.
Däremot så har Astrid satt sina spår inom den moderna deckargenren. Lite otippat, måste jag säga. Visst har väl några hennes figurer löst brott, men ändå.
Och nu äntligen får vi se dem på den stora vita duken också. Pippi Långstrump och Kalle Jävla Blomkvist. Ingen långsökt liknelse, i ärlighetens namn. Det är till och med en liknelse som slagit rot i litteratur- och feministdebatten.
Jag såg en debatt på tv i förra veckan med anledning av galapremiären av Män som hatar kvinnor. En kille var allmänt förbannad över att Lisbet Sallander ses som en förebild för kvinnor. Hon är ju våldsam och kriminell!
Den andre killen svarade med: Det är fiktion.
Men hon är ju våldsam och kriminell och förskingrar pengar!
Det är fiktion.
Det var en ganska intressant debatt. De kom inte överens om någonting. Inte ens om att det var fiktion.
Efter att liknelsen med Pippi dök upp så hade den ene killen tröttnat på att hävda att det var fiktion, och efter att mer eller mindre ha avslöjat hur Luftslottet som sprängdes börjar (till programledarens stora frustration - troligtvis så hade han inte kommit så långt i läsandet) så påpeka han Lisbets övernaturliga egenskaper (Okej, vi som har läst böckerna måste ju ändå erkänna att efter två böcker så förväntar vi oss att hon ska klara av det som hon gör i början av den boken!) Och så påpekade han att Pippi inte var överdrivet lagtrogen hon heller.
Hon motarbetar polisen i deras försök att utföra sina arbetsuppgifter, hon gömmer sig för både polis och myndighetspersoner, slåss mot den paragrafridande övermakten och frågan är om hon inte är skattesmitare hon också... För att inte tala om att även hon botde ha någon diagnos.
Så visst håller liknelsen; Lisbet slåss mot sin egen Prussiluska, hon slåss för att få ha sina egna pengar i fred, hon slåss för att få leva i frihet i sitt eget hem, hon slåss för det hon står för.
Och visst är det väl en kvinna att se upp till?
En modern Pippi. Med helt andra styrkor än musklernas.
Så frågan är vad den förste killen egentligen var så rädd för? Att vi som ser upp till Lisbet också ska gå ut och puckla på folk, tatuera oss överallt och göra datorintrång?
Eller är den den stora skräcken att hon klarar sig ypperligt utan Kalle Jävla Blomkvist? Att vi klarar oss på egen hand?
Tja, det vete gudarna. Perosonligen så tycker jag nog bara att debatten om detta gått lite väl över styr och börjar påminna lite väl mycket om Da Vinci-koden-debatten.
Det är fiktion, för helskotta!!!
Men det verkar inte vara någon trend som slagit in.
Däremot så har Astrid satt sina spår inom den moderna deckargenren. Lite otippat, måste jag säga. Visst har väl några hennes figurer löst brott, men ändå.
Och nu äntligen får vi se dem på den stora vita duken också. Pippi Långstrump och Kalle Jävla Blomkvist. Ingen långsökt liknelse, i ärlighetens namn. Det är till och med en liknelse som slagit rot i litteratur- och feministdebatten.
Jag såg en debatt på tv i förra veckan med anledning av galapremiären av Män som hatar kvinnor. En kille var allmänt förbannad över att Lisbet Sallander ses som en förebild för kvinnor. Hon är ju våldsam och kriminell!
Den andre killen svarade med: Det är fiktion.
Men hon är ju våldsam och kriminell och förskingrar pengar!
Det är fiktion.
Det var en ganska intressant debatt. De kom inte överens om någonting. Inte ens om att det var fiktion.
Efter att liknelsen med Pippi dök upp så hade den ene killen tröttnat på att hävda att det var fiktion, och efter att mer eller mindre ha avslöjat hur Luftslottet som sprängdes börjar (till programledarens stora frustration - troligtvis så hade han inte kommit så långt i läsandet) så påpeka han Lisbets övernaturliga egenskaper (Okej, vi som har läst böckerna måste ju ändå erkänna att efter två böcker så förväntar vi oss att hon ska klara av det som hon gör i början av den boken!) Och så påpekade han att Pippi inte var överdrivet lagtrogen hon heller.
Hon motarbetar polisen i deras försök att utföra sina arbetsuppgifter, hon gömmer sig för både polis och myndighetspersoner, slåss mot den paragrafridande övermakten och frågan är om hon inte är skattesmitare hon också... För att inte tala om att även hon botde ha någon diagnos.
Så visst håller liknelsen; Lisbet slåss mot sin egen Prussiluska, hon slåss för att få ha sina egna pengar i fred, hon slåss för att få leva i frihet i sitt eget hem, hon slåss för det hon står för.
Och visst är det väl en kvinna att se upp till?
En modern Pippi. Med helt andra styrkor än musklernas.
Så frågan är vad den förste killen egentligen var så rädd för? Att vi som ser upp till Lisbet också ska gå ut och puckla på folk, tatuera oss överallt och göra datorintrång?
Eller är den den stora skräcken att hon klarar sig ypperligt utan Kalle Jävla Blomkvist? Att vi klarar oss på egen hand?
Tja, det vete gudarna. Perosonligen så tycker jag nog bara att debatten om detta gått lite väl över styr och börjar påminna lite väl mycket om Da Vinci-koden-debatten.
Det är fiktion, för helskotta!!!
söndag 8 februari 2009
Under pressure
Okej, jag var lite smått tvungen att sno denna från min kusins blogg. Lite småkul är det på nåt sätt, även om hon har vackrare bilder på sin blogg (inte mitt fel att hennes hemstad är vackrare än min...) och att det är roligare att läsa andras såna här undersökningar. (Hint, hint!!)
Däremot så tror jag nog inte att en psykoanalytisk analys av detta inlägg vore till min fördel. Framför allt inte den delen som får mig att låta som en bitter militant feminist... Så för säkerhets skull så lägger jag in min egen analys.
RULES:
1. Put your iTunes, Windows Media Playe, mp3 player, etc. on shuffle.
2. For each question, press the next button to get your answer.
3. YOU MUST WRITE THAT SONG NAME DOWN NO MATTER HOW SILLY IT SOUNDS.
1)IF SOMEONE SAYS 'ARE YOU OKAY' YOU SAY
Sweets for my sweet - Searchers
Absolut, varje dag...
2)HOW WOULD YOU DESCRIBE YOURSELF?
Tess - Peter LeMarc
"Jag vet jag är förblindad och tappar all kontroll," - då eller?
3)WHAT DO YOU LIKE IN A GUY/GIRL?
Good vibrations - Bech Boys
:-D
4)HOW DO YOU FEEL TODAY?
Vad ska du bli? - Ebba Grön
Hmmmm.... Jaja... Det är ju Thåström, så det måste ju vara sant ;-)
5)WHAT IS YOUR LIFE'S PURPOSE?
The winner takes it all - Maryl Streep
Pierce Brosnan, here I come!
6)WHAT'S YOUR MOTTO?
Should I stay or should I go? - The Clash
Hmm, låter som ett ganska bra motto. Ska nog börja leva efter det!
7)WHAT DO YOUR FRIENDS THINK OF YOU?
You ain´t seen nothing yet - Bachman Turner Overdrive
Omg, tror nog inte jag vill veta vad mina vänner tror om mig...
8)WHAT DO YOUR PARENTS THINK OF YOU?
It´s not unusual - Tom Jones
:*
9)WHAT DO YOU THINK ABOUT VERY OFTEN?
IT´s a man´s man´s world - James Brown
Jaså? Mitt undermedvetna verkar leva ett eget liv.
10)WHAT IS 2 + 2?
Ticket to ride - The Beatles
Tihi, tänk vad kul det hade varit om jag fått upp Thåströms "2+2" här!
11)WHAT DO YOU THINK OF YOUR BEST FRIEND?
I´m into someting good - Herman´s Hermits
Of course!
12)WHAT IS YOUR LIFE STORY?
Breakfast at Tiffanys - Deep Blue someting
Absolut! Rakt i Audrey Hepburns fotspår! Bara pengarna kvar då eller nåt... Och behandlandet av katter, förstås.
13)WHAT DO YOU WANT TO BE WHEN YOU GROW UP?
Staten och kapitalet - Blå tåget
Ehum, tror nog jag inte vill bli vare sig stat eller kapital. Satsar nog hellre på en working class hero
14)WHAT DO YOU THINK WHEN YOU SEE THE PERSON YOU LIKE?
American Pie - Madonna
"bye-bye, miss american pie."
Drove my chevy to the levee,
But the levee was dry.
Them good old boys were drinkin' whiskey and rye
And singin', "this'll be the day that I die.
"this'll be the day that I die." - Japp, det lät ju positivt...
15)WHAT WILL YOU DANCE TO AT YOUR WEDDING?
Bridge over trobled water - Simon & Garfunkel
Ehum????
16)WHAT WILL THEY PLAY AT YOUR FUNERAL?
Heaven can wait - Sandra
Ehum???? Jaja... Snälla flickor kommer till himlen, vi andra hur långt som helst?
17)WHAT IS YOUR HOBBY/INTEREST?
A whiter shade of pale - Procol harum
Ehhh... jaha?
18)WHAT IS YOUR BIGGEST FEAR?
Yesterday - The Beatles
Hihi!
19)WHAT IS YOUR BIGGEST SECRET?
I want to know what love is - Foreigner
Jaha? Det vete gudarna hur man ska det.
20)WHAT DO YOU WANT RIGHT NOW?
The power of love - Jennifer Rush
Jaha? Det vete gudarna hur man ska det här heller...
21)WHAT DO YOU THINK OF YOUR FRIENDS?
Ziggy Stardust - David Bowie
Typ som mina vänner kommer ta det här???
22)WHAT WILL YOU POST THIS AS?
Under pressure - Queen & David Bowie
Äbsolut, äntligen nåt jag helt håller med om!
Däremot så tror jag nog inte att en psykoanalytisk analys av detta inlägg vore till min fördel. Framför allt inte den delen som får mig att låta som en bitter militant feminist... Så för säkerhets skull så lägger jag in min egen analys.
RULES:
1. Put your iTunes, Windows Media Playe, mp3 player, etc. on shuffle.
2. For each question, press the next button to get your answer.
3. YOU MUST WRITE THAT SONG NAME DOWN NO MATTER HOW SILLY IT SOUNDS.
1)IF SOMEONE SAYS 'ARE YOU OKAY' YOU SAY
Sweets for my sweet - Searchers
Absolut, varje dag...
2)HOW WOULD YOU DESCRIBE YOURSELF?
Tess - Peter LeMarc
"Jag vet jag är förblindad och tappar all kontroll," - då eller?
3)WHAT DO YOU LIKE IN A GUY/GIRL?
Good vibrations - Bech Boys
:-D
4)HOW DO YOU FEEL TODAY?
Vad ska du bli? - Ebba Grön
Hmmmm.... Jaja... Det är ju Thåström, så det måste ju vara sant ;-)
5)WHAT IS YOUR LIFE'S PURPOSE?
The winner takes it all - Maryl Streep
Pierce Brosnan, here I come!
6)WHAT'S YOUR MOTTO?
Should I stay or should I go? - The Clash
Hmm, låter som ett ganska bra motto. Ska nog börja leva efter det!
7)WHAT DO YOUR FRIENDS THINK OF YOU?
You ain´t seen nothing yet - Bachman Turner Overdrive
Omg, tror nog inte jag vill veta vad mina vänner tror om mig...
8)WHAT DO YOUR PARENTS THINK OF YOU?
It´s not unusual - Tom Jones
:*
9)WHAT DO YOU THINK ABOUT VERY OFTEN?
IT´s a man´s man´s world - James Brown
Jaså? Mitt undermedvetna verkar leva ett eget liv.
10)WHAT IS 2 + 2?
Ticket to ride - The Beatles
Tihi, tänk vad kul det hade varit om jag fått upp Thåströms "2+2" här!
11)WHAT DO YOU THINK OF YOUR BEST FRIEND?
I´m into someting good - Herman´s Hermits
Of course!
12)WHAT IS YOUR LIFE STORY?
Breakfast at Tiffanys - Deep Blue someting
Absolut! Rakt i Audrey Hepburns fotspår! Bara pengarna kvar då eller nåt... Och behandlandet av katter, förstås.
13)WHAT DO YOU WANT TO BE WHEN YOU GROW UP?
Staten och kapitalet - Blå tåget
Ehum, tror nog jag inte vill bli vare sig stat eller kapital. Satsar nog hellre på en working class hero
14)WHAT DO YOU THINK WHEN YOU SEE THE PERSON YOU LIKE?
American Pie - Madonna
"bye-bye, miss american pie."
Drove my chevy to the levee,
But the levee was dry.
Them good old boys were drinkin' whiskey and rye
And singin', "this'll be the day that I die.
"this'll be the day that I die." - Japp, det lät ju positivt...
15)WHAT WILL YOU DANCE TO AT YOUR WEDDING?
Bridge over trobled water - Simon & Garfunkel
Ehum????
16)WHAT WILL THEY PLAY AT YOUR FUNERAL?
Heaven can wait - Sandra
Ehum???? Jaja... Snälla flickor kommer till himlen, vi andra hur långt som helst?
17)WHAT IS YOUR HOBBY/INTEREST?
A whiter shade of pale - Procol harum
Ehhh... jaha?
18)WHAT IS YOUR BIGGEST FEAR?
Yesterday - The Beatles
Hihi!
19)WHAT IS YOUR BIGGEST SECRET?
I want to know what love is - Foreigner
Jaha? Det vete gudarna hur man ska det.
20)WHAT DO YOU WANT RIGHT NOW?
The power of love - Jennifer Rush
Jaha? Det vete gudarna hur man ska det här heller...
21)WHAT DO YOU THINK OF YOUR FRIENDS?
Ziggy Stardust - David Bowie
Typ som mina vänner kommer ta det här???
22)WHAT WILL YOU POST THIS AS?
Under pressure - Queen & David Bowie
Äbsolut, äntligen nåt jag helt håller med om!
torsdag 5 februari 2009
Det där med fjädrar...
Ärligt talat så tycker jag nog att det har gått till överdrift, allt detta med fjädrar och dun. Visst är det djurplågeri, det håller jag med om, det är synd om djuren.
Men ändå. Det har blivit någon allmän hysteri över hela detta, med bojkott och gud vet allt. Helt plötsligt så ska alla lägga sig i och lätta sitt samvete. Det enda som verkar saknas är lite perspektiv. Vi pratar ändå om några fåglar.
Vi lever i ett land fyllt med hemlösa. På Guantanamo sitter fortfarande folk fängslade, folk vars enda brott kanske kommer visa sig vara att de är muslimer. I Israel dödas oskyldiga civila (och då både palestiner och judar). Talibanerna tvingade kvinnor att genomgå kejsarsnitt utan bedövning.
Jag har lite svårt att tycka synd om dessa fåglar. Det är ingenting jag tänker be om ursäkt för. Inte heller att jag har ett duntäcke. Däremot så är jag väldigt glad för att jag hann köpa det två veckor innan hysterin slog in.
Bojkotten och hysterin har fått resultat. Nu dödas fåglarna först. Det kanske är bättre? Att de inte får leva alls efter att deras fjädrar blev duntäcken och jackor?
Jag kan inte rå för att jag anser att brott mot de mänskliga rättigheterna är bra mycket värre än djurplågeri. Men den svenska dubbelmoralen till världssamvete verkar inte hålla med. För inte har jag märkt av nån bojkott mot USA, Kina eller något annat av alla de länder som systematiskt och var dag bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Men ändå. Det har blivit någon allmän hysteri över hela detta, med bojkott och gud vet allt. Helt plötsligt så ska alla lägga sig i och lätta sitt samvete. Det enda som verkar saknas är lite perspektiv. Vi pratar ändå om några fåglar.
Vi lever i ett land fyllt med hemlösa. På Guantanamo sitter fortfarande folk fängslade, folk vars enda brott kanske kommer visa sig vara att de är muslimer. I Israel dödas oskyldiga civila (och då både palestiner och judar). Talibanerna tvingade kvinnor att genomgå kejsarsnitt utan bedövning.
Jag har lite svårt att tycka synd om dessa fåglar. Det är ingenting jag tänker be om ursäkt för. Inte heller att jag har ett duntäcke. Däremot så är jag väldigt glad för att jag hann köpa det två veckor innan hysterin slog in.
Bojkotten och hysterin har fått resultat. Nu dödas fåglarna först. Det kanske är bättre? Att de inte får leva alls efter att deras fjädrar blev duntäcken och jackor?
Jag kan inte rå för att jag anser att brott mot de mänskliga rättigheterna är bra mycket värre än djurplågeri. Men den svenska dubbelmoralen till världssamvete verkar inte hålla med. För inte har jag märkt av nån bojkott mot USA, Kina eller något annat av alla de länder som systematiskt och var dag bryter mot de mänskliga rättigheterna.
måndag 12 januari 2009
En bild säger mer än tusen ord?
Jag traskade förbi Svenska Akademien när jag var i Stockholm i förra veckan. Eller okej, jag traskar nästan alltid förbi Svenska Akademien så fort jag är i Stockholm eftersom jag har lite svårt för att hålla mig ifrån Gamla Stan och för att mitt absoluta favoritcafe däruppe ligger där. Sten Sture, ett underbart cafe inhyst i gamla häktningslokalerna. Väldigt trevligt och framför allt väldigt unikt.
Denna gång traskade jag även in på Svenska Akademien. Dock kom jag inte längre än till foajén då det visade sig att det kostar 50 kronor att gå in före klockan 1700, och då får man endast komma in till Nobelmuseumet och fiket som ligger precis innanför entrén. Så jag traskade helt sonika ut igen och ner till Sten Sture. Inget möte med Horace Engdahl den här gången heller, med andra ord.
På ett sätt tycker jag att det är lite synd att en institution som Svenska Akademien behövs. Dock är jag den förste att hävda att den behövs. I Sverige är vi inte bättre än så på att ta hand om vårt kulturarv än att en såpass gammal institution fortfarande behövs. Och personligen är jag glad över att de finns, institutionen vars främsta arbetsområde är att främja det svenska språket och litteraturen, något som absolut behövs i dagens informationssamhälle, där det svenska språket både utvecklas och misshandlas och våldtas var dag.
Språket måste ändå vara något av det vackraste vi har. Vårt primära sätt att kommunicera, uttrycka oss själva och våra känslor, föra oss vidare framåt i livet. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men kan ni visa den bild som säger "Jag älskar dig"? Som har den exakta betydelsen, som förmedlar den exakta känslan, som öppnar en människa så ordentligt och skoningslöst för en annan människa?
Bara lyssna på orden. På den vackra tanke de förmedlar. På alla de känslor de tre orden inhyser. I allt som de tre orden kan förändra för två människor. Hur de kan förvandla två människors hela liv.
Jag har aldrig funnit den bilden som säger exakt det, och jag kommer troligtvis aldrig göra det heller. För det kanske är precis det som är felet med bilder; de säger för många ord?
Denna gång traskade jag även in på Svenska Akademien. Dock kom jag inte längre än till foajén då det visade sig att det kostar 50 kronor att gå in före klockan 1700, och då får man endast komma in till Nobelmuseumet och fiket som ligger precis innanför entrén. Så jag traskade helt sonika ut igen och ner till Sten Sture. Inget möte med Horace Engdahl den här gången heller, med andra ord.
På ett sätt tycker jag att det är lite synd att en institution som Svenska Akademien behövs. Dock är jag den förste att hävda att den behövs. I Sverige är vi inte bättre än så på att ta hand om vårt kulturarv än att en såpass gammal institution fortfarande behövs. Och personligen är jag glad över att de finns, institutionen vars främsta arbetsområde är att främja det svenska språket och litteraturen, något som absolut behövs i dagens informationssamhälle, där det svenska språket både utvecklas och misshandlas och våldtas var dag.
Språket måste ändå vara något av det vackraste vi har. Vårt primära sätt att kommunicera, uttrycka oss själva och våra känslor, föra oss vidare framåt i livet. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men kan ni visa den bild som säger "Jag älskar dig"? Som har den exakta betydelsen, som förmedlar den exakta känslan, som öppnar en människa så ordentligt och skoningslöst för en annan människa?
Bara lyssna på orden. På den vackra tanke de förmedlar. På alla de känslor de tre orden inhyser. I allt som de tre orden kan förändra för två människor. Hur de kan förvandla två människors hela liv.
Jag har aldrig funnit den bilden som säger exakt det, och jag kommer troligtvis aldrig göra det heller. För det kanske är precis det som är felet med bilder; de säger för många ord?
söndag 11 januari 2009
"betrakta mig endast som ett minne"
Har förkovrat mig ganska kungligt i en samling av August Strindbergs brev till sin yngsta dotter Anne-Marie och även en del brev till hennes moder och tillika Strindbergs sista hustru Harriet Bosse. Det är en samling fylld av kärlek och saknad. Den oerhörda kärleken till hustrun som endast överträffas av kärleken till dottern. 180 sidors ansträngningar att göra det bästa för dottern och även för hustrun. Trots det knappt ett år långa äktenskapet så behöll paret kontakten, och i flera år levde de son särbon, med delad vårdnad om den lilla dottern.
Han försörjde dottern, överröste henne med pengar, omtanke och presenter, till den grad att modern bad honom sluta. Dottern hade inte användning av så mycket pengar och saker. Men han fortsatte in i det sista. Han gav sin älskade dotter allt och mer därtill.
Även sina äldsta barn som han hade tillsammans med Siri von Essen fick en del av kakan. Men då dottern från äktenskapen med Frida Uhl hör av sig brevledes får hon till svar:
"Lev väl! Och betrakta mig endast som ett minne"
Hennes svar till fadern var:
"Du är inget minne för mig -! Kommer aldrig att bli det! [---] Du är min far!"
Alltid och för evigt den stora frågan. Ett äktenskap som snabbt slutar i skilsmässa och ett liv som övergår i den så kallade Infernokrisen, resulterar i detta behandlande av det gemensamma barnet.
Jag kommer aldrig förstå. Aldrig någonsin.
Han försörjde dottern, överröste henne med pengar, omtanke och presenter, till den grad att modern bad honom sluta. Dottern hade inte användning av så mycket pengar och saker. Men han fortsatte in i det sista. Han gav sin älskade dotter allt och mer därtill.
Även sina äldsta barn som han hade tillsammans med Siri von Essen fick en del av kakan. Men då dottern från äktenskapen med Frida Uhl hör av sig brevledes får hon till svar:
"Lev väl! Och betrakta mig endast som ett minne"
Hennes svar till fadern var:
"Du är inget minne för mig -! Kommer aldrig att bli det! [---] Du är min far!"
Alltid och för evigt den stora frågan. Ett äktenskap som snabbt slutar i skilsmässa och ett liv som övergår i den så kallade Infernokrisen, resulterar i detta behandlande av det gemensamma barnet.
Jag kommer aldrig förstå. Aldrig någonsin.
"Det är proffsen som gör så att rosorna dör - Ge mig hellre en glad amatör!"
2008 års största filmhändelse måste helt klart vara Mamma mia!, en film som jag aggressivt har försökt att hålla mig långt ifrån. Missförstå mig rätt; jag är väldigt förtjust i ABBAs musik och det är svårt att låta bli att sjunga eller ta några danssteg när jag hör dem.
Men ändå.
Att filmatisera musikalen känns mest som ytterligare ett försök att dra ut mer pengar i hela fenomenet ABBA, ett fenomen som borde ha fått sin avslutande punkt i kulturhistorien i samband med att de skilde sig.
Men icke.
Från musikalen till filmen. En film som ändå har fyra av mina favoritskådespelare i huvudrollerna. Men bara tanken på James Bond eller den tystlåtne mr Darcy med den oförglömliga blicken falla in i dans och sång? Inte till klassisk musik utan till ABBA?! Och till råga på allt så tillhör jag dem som anser att alla bra filmer kom innan 1970...
Efter att nu ha blivit påtvingad att se filmen så måste jag säga att det är en film som bygger mycket på Tage Danielssons bevingade ord: "Det är proffsen som gör så att rosorna dör/Ge mig hellre en glad amatör." Men dessa fyra proffs tog inte död på rosorna, filmen, ABBAs musik eller ens sina egna karriärer. Tvärtom.
De lyckades stiga in i musikalens värld som glada amatörer. Det är inte genom sången de blivit kända, men vem bryr sig egentligen om att deras sånginsatser måhända inte är helt perfekta och att de inte når upp till Agneta Fältskogs högsta toner? I ärlighetens namn så lyckades de göra ABBAs musik bättre, mer känslofylld och framför allt lättare att sjunga med i. Deras oerhörda engagemang och sanslöst bra skådespelarinsatser kombinerat med en oerhörd glädje framför kameran lyfter både film och musik till nya höjder.
Förutom att filmen i sig är mycket sevärd, så glädjs jag oerhört åt att få se denna sanslösa glädje för teatern och filmen, att få se att den lever kvar även på så hög nivå. Att få se skådespelare som inte bara står framför kameran för att göra sitt jobb eller tjäna ännu mer pengar, utan gör det för att de älskar det.
Tyvärr är det inte alldeles för vanligt på teaterscenen. Och framför allt så är detta något som jag hoppas att alla amatörföreningar därute tar efter. Det är så här rosorna kommer få överleva! Och publiken kommer fortsätta le länge efter att filmen är slut.
Och så avslutningsvis en liten spoilervarning:
Ärligt talat; trodde verkligen Colin Firth att han skulle bli av med sin svärmorsdrömsstämpel och alla skrikande tjejer genom att spela bög på scen???
Men ändå.
Att filmatisera musikalen känns mest som ytterligare ett försök att dra ut mer pengar i hela fenomenet ABBA, ett fenomen som borde ha fått sin avslutande punkt i kulturhistorien i samband med att de skilde sig.
Men icke.
Från musikalen till filmen. En film som ändå har fyra av mina favoritskådespelare i huvudrollerna. Men bara tanken på James Bond eller den tystlåtne mr Darcy med den oförglömliga blicken falla in i dans och sång? Inte till klassisk musik utan till ABBA?! Och till råga på allt så tillhör jag dem som anser att alla bra filmer kom innan 1970...
Efter att nu ha blivit påtvingad att se filmen så måste jag säga att det är en film som bygger mycket på Tage Danielssons bevingade ord: "Det är proffsen som gör så att rosorna dör/Ge mig hellre en glad amatör." Men dessa fyra proffs tog inte död på rosorna, filmen, ABBAs musik eller ens sina egna karriärer. Tvärtom.
De lyckades stiga in i musikalens värld som glada amatörer. Det är inte genom sången de blivit kända, men vem bryr sig egentligen om att deras sånginsatser måhända inte är helt perfekta och att de inte når upp till Agneta Fältskogs högsta toner? I ärlighetens namn så lyckades de göra ABBAs musik bättre, mer känslofylld och framför allt lättare att sjunga med i. Deras oerhörda engagemang och sanslöst bra skådespelarinsatser kombinerat med en oerhörd glädje framför kameran lyfter både film och musik till nya höjder.
Förutom att filmen i sig är mycket sevärd, så glädjs jag oerhört åt att få se denna sanslösa glädje för teatern och filmen, att få se att den lever kvar även på så hög nivå. Att få se skådespelare som inte bara står framför kameran för att göra sitt jobb eller tjäna ännu mer pengar, utan gör det för att de älskar det.
Tyvärr är det inte alldeles för vanligt på teaterscenen. Och framför allt så är detta något som jag hoppas att alla amatörföreningar därute tar efter. Det är så här rosorna kommer få överleva! Och publiken kommer fortsätta le länge efter att filmen är slut.
Och så avslutningsvis en liten spoilervarning:
Ärligt talat; trodde verkligen Colin Firth att han skulle bli av med sin svärmorsdrömsstämpel och alla skrikande tjejer genom att spela bög på scen???
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
