Det där med män

Ibland känner jag mig gammal. Hiskeligt gammal. Vissa erfarenheter vill man inte ha.

På ett av landets sjukhus har en ung kvinna kommit in akut med punkterad lunga. I hennes journalanteckningar har läkaren noterat storlek och skomärke utifrån det avtryck som återfanns på hennes bröstkorg.
Jag har sett en av mina allra bästa vänner flyga tre meter in i en buske.

Allt med vetskap av att JAG inte kan göra någonting. Polisen avråder polisanmälan om offret inte vill vittna. För offrets egen skull.

Själv har jag aldrig någonsin blivit slagen. Aldrig någonsin. Inte i någon situation. Så självklart så ställer man sig frågan varför tjejer stannar kvar hos dessa män.
Även jag har gått på nitar. Men inga såna. Och alltid går jag vidare med instinkten att alla män inte är som min far. Och även om de är det; min mor är inget, och har aldrig varit ett offer. Och det finns underbara män där ute; det har min mor bevisat för mig.

Men även jag har hamnat i situationen att jag på ett sätt kan förstå dessa kvinnor som stannar kvar i såna förhållanden. Man märker inte själv vad som händer. Steg för steg så bryts man ned. Allt är fel. Absolut allt. Och till slut så finns inget av självförtroendet kvar. När ens utbildning är fel, när ens intressen är fel, när man sover på fel sätt, när man...

Så kommer det läget när man vaknar upp; när man får höra precis det som man aldrig någonsin i hela ens liv trodde man skulle få höra från någon som känner en. Då man helt plötsligt vet att det inte är en själv som personen framför är förälskad i; då man inser att man är utsatt för någon form av fantasiskapande; ett försök att göra om mig till någon annan.

När man vet att man inte är älskad. Inte av personen som står framför en. Att den personen aldrig någonsin varit intresserad av att lära känna MIG. För då hade han aldrig sagt någonting sådant. Aldrig någonsin.

Och det är nästan ännu värre.

Det tar lång tid att komma över. Men det behövs inte så mycket för att man ska vara tillbaka där igen. När man känner sig fullständigt misslyckad; när man känner återigen att man inte duger.

Jag kan förstå att man stannar kvar. Att man stannar kvar i en illusion av att allt är perfekt om man bara ändrar sig på den punkten, om man bara gör så, om man bara...

Men nej. Aldrig någonsin. Aldrig.