Nåt fel är det

Att jag sovit fruktansvärt dåligt på sistone är ingen nyhet. Med en axel som värker till och från, men i alla fall blev bra mycket bättre efter massage från en kollega, så sover man inte bra. Och det gör inte att axeln blir bättre heller.
Så många timmars sömn har det blivit. Utan att ha bli riktigt utsövd. Så nu på helgen satsade jag på att sova mycket. Det gick sisådär.

Men nu är det måndag morgon. För att vara mer exakt; klockan är 0548 på måndag morgon. Och jag börjar inte jobba förrän vid åtta. Om det nu är så noggrant. Vilket det inte är. Men på ett ungefär i alla fall.

Så, nu har jag varit pigg och vaken i en halvtimme och funderar på när jag egentligen kan ta mig till jobbet. Och om mitt låskort fungerar med koden. Har aldrig testat. Och att ge mig ut på motorvägen i mörkret och med risk för halka så här på morgonen lockar inte. Men, men, sitta här och vänta på att tiden ska gå på morgonen? Nja...

Får stå för att jag föredrar att vakna klockan 0700 och snarare ha lite bråttom...

Fast förvisso så tror jag nog att jag vet varför jag vaknade så tidigt i morse. Jag hade en hiskelig mardröm: Maria Wetterstrand som minister i en framtida koallitionsregering. Hugaligen! Eller vänta... fan också...