Egentligen kan jag inte riktigt förstå vår ständiga jakt. Jakten framåt, jakten bort, jakten till någonting helt annat. Själv är det hem jag vill. Alltid. Få känna mig hemma, få känna mig hel, få känna att jag hör hemma.
Det är dit jag vill. Det är det jag jagar efter. Det är det jag ha funnit. Det ställe där jag hör hemma. Där jag alltid vill vara. Där jag känner mig älskad. Där jag alltid får vara jag. Där jag duger. Där jag får vara en del av ett halvt ark papper. Där jag är en stor del av en annan människas liv.
Jag har funnit det. Men jag har inte kommit dit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så vackert beskrivet. ÄD
Känner igen mig, men jag tror min jakt är över nu.
Jag kan hjälpa dig leta!
:-P
Skicka en kommentar