På ett hotellrum. Igen

Jag börjar så sakteliga vänja mig vid att bo på hotell en till två nätter i veckan. Rastlösheten anfaller mig inte längre i någon större utsträckning, jag klättrar inte på väggarna och jag börjar vänja mig vid att få hela sängen för mig själv, och jag letar inte efter Ville med fötterna, försiktigt så jag inte sparkar till honom. (Han blir så sur när jag gör det, och biter mig i tårna då. Suck, vilken kinkig katt man har ibland ;-) )

Men mest har jag nog vant mig vid alla fördelarna; alltid bäddad säng, badkaret och framför allt den trevliga frukostbuffén med tillhörande utbud av morgontidningar. Mycket trevligt sätt att börja dagen på. Dock är jag smått irriterad över att jag fortfarande inte lyckats ta mig ned till spa-avdelningen i källaren, trots att jag envetet släpar med mig bikini varje gång.

Numera reser jag också alltid med vattenkokare och pulverkaffe, så nu är även den problematiken avskaffad. Förvisso så serveras det nybryggt kaffe nere i "Vardagsrummet", men missar man det så är det pressbyrån här utanför som gäller. Och ärligt talat; nej tack.

Däremot så har detta med att bo på hotell, och då framför allt när man själv inte betalar, sina överraskningar. Denna vecka hamnade jag i ett dubbelrum, en bra bit större än ett normalt studentkorridorsrum. Till skillnad mot de flesta enkelrummen så finns det ingen soffa här, utan en (1) fåtölj. Mycket intressant.

Fast mer intressant är dubbelsängen. Som inte är en dubbelsäng. Utan två ihopskjutna 90 cm-sängar. Efter att ha provsovit i dem nu på eftermiddagen/kvällen så kan jag även sätta halva min månadslön på att de är IKEA-sängar. I alla fall så uppvisar de det typiska IKEA-syndromet; de står inte stilla. Så självklart så vaknade jag med halva kroppen (benen, för den som undrar) halvvägs ned mot marken, mellan sängarna.
Ytterst romantiskt att ta in som par i ett sådant dubbelrum.
Däremot så är duschkabinen (näpp, inget badkar i detta rum, snyft) gjord för (minst) två personer, så förvisso så kanske romantiken kan få lite utlopp där inne istället.

Utsikten denna vecka slår verkligen alla rekord. Denna gång får jag inte titta ut på något trist tak, tågstationen eller Nässjö stadshus (tror jag i alla fall att det är) utan (håll i er!) en liten betonginnergård och glasdörrarna in till konferensavdelningen. Med lite tur så ska jag försöka fotografera denna excellenta utsikt i morgon bitti.
Så här sitter jag i ett väldigt varmt hotellrum med gardinerna fördragna så inte de stackars konferensdeltagarna ska behöva plågas av utsikten när jag skuttar runt halvnäck i morgon bitti och i allmän stress försöker packa ihop alla mina prylar som jag spridit ut över hela rummet. Fördelen är dock att betal-TV-kanalerna inte är spärrade. Ytterst intressant. Kanske är hotellets sätt att uppväga bristen på romantik i sängarna som jag nu ska försöka sova i.

Funderar på att följa en bekants råd och sova tvärsöver sängarna, men magen mellan dem, för att på så sätt träna magmusklerna när jag sover. Hmmm...