#dethärärmittland

Hela denna kampanj "det här är mitt land" har fått mig att börja fundera över mitt ursprung. Jag vet att jag kommer från vad som anses vara den äldsta, svenska staden, dock inte Sveriges äldsta stad. Jag har i flera år bott i en stad vars namn inte ens kungen kan uttala, uppväxt i den stad kungen trodde han var i, bott i den stad där st Eskils begravdes och i tio år i den stad som med hjälp av blo

dbad försökt uppnå maktbalans.
När jag tänker tillbaka på min barndom minns jag oändliga sandstränder, sommarstugor med torrdass, bröllop i regnbågens alla färger, hur vi jagade morfar med vattenslang, en underbar pappa, farfars krusbär och gigantiska dalhäst.

Jag minns det jag saknar, inte det jag har. Det jag har bygger fortfarande minnen runt mig.

Jag minns saker jag inte vill minnas. Jag minns saker jag ägnat hela mitt vuxna liv åt att fötränga. Jag minns mn morfars ögon när jag fyllde åtta, jag minns dem på hans dödsbädd.

Men jag hör inte hemma i minnena eller i mitt ursprung utan i mitt HÄR. kärleken förde mig hit och det är här jag hör hemma. I mitt land. Hos min kärlek. I Sverige. Hit dit kärleken fört mig genom livet.