Den senaste veckans såpa i media och i den svenska politiska världen kan ju inte ses som någonting annat än humor på hög nivå. I alla fall inte i mina ögon. Som vänsterpartist så glädjs jag av att se tre toppolitiker inom Sverigedemokraterna gräva sin egen grav. Och de gräver verkligen bara djupare och djupare, Expressen behöver ju knappt hjälpa till, de behöver bara sparka bort lite av den sand som de står på, där på kanten på gropen de gräver. De har, i min mening, visat sitt rätta ansikte. Vilken ändå bara var en tidsfråga innan de skulle göra.
Sociala medier fylls av länkar till filmerna, till deras uttalanden och framförallt till olika nidbilder. På internet dör ingenting längre, allt sparas där. Men tyvärr så glömmer människan bort, och till nästa val kommer de flesta ha glömt bort detta. Jag hoppas med hela mitt hjärta att dessa nidbilder åter läggs upp på sociala medier i samband med nästa valkampanj. Jag kommer själv vara en del av detta återuppväckande av minnen - om jag bara kommer ihåg det.
Uttalandet "Det här är mitt land" har lett till någon ny form av nationalism, som vi svenskar behöver. Det är en sund nationalism, en form av nationalism där alla hör hemma. Sverige har aldrig varit ett nationalistiskt land, om man jämför med till exempel Norge, Storbrittanien eller USA. Här är det fult att vifta med svenska flaggan. I USA viftar man med amerikanska flaggan på valvakan, i Sverige viftar vi på vår höjd med partiflaggorna. Det finns ingen samhörighet. Vilket inte heller är så konstigt, om man ska tro historikerna: vi har aldrig varit i krig på samma sätt som exempelvs Norge. Vi har ingen frihetsdag att fira: en dag då vi bröt oss fria och blev en egen nation. Vi har bara blivit mindre och mindre.
Däremot har kommentarerna i spåret av "Det här är mitt land" inte varit odelat vackra. Kommentarer som att "vi borde kasta ut sverigedemokraterna ur landet" är inte helt ovanliga. Förutom att de är demokratiskt invalda i riksdagen (allt som en påminnelse om hur viktigt det är att ta del av fakta innan vi utnyttjar det demokratiska privilegium likaså plikt vi har: att rösta) så är Sverige även sverigedemokraternas land. Att frånta dem rättigheten till Sverige är att sänka sig till samma nivå som dem.
Sverige är mitt land. Liksom det är Almqvists, Ekeroths och Westlings land.
De har aldrig stått för en politik i stil med nazisternas. De har aldrig hävdat att Sverige tillhör de ariska, de nordiskt blonda med blåa ögon. Den delen är viktig att komma ihåg. Det är svenskheten de hyllar, de svenska värderingarna och traditionerna. Där räcker det inte med att ha ett ariskt utseende för att passa in. Almqvist har själv hävdat att övriga sju partier i riksdagen är Sverigefientliga.
Lika viktigt som att minnas deras uttalanden och beteende inför nästa val är det att inte sammanblanda dem med de tyska nazisterna. De är inte ute efter ett ariskt rent land. Att ge dem sådana myter och falska föreställningar gör det värre för oss som försöker kämpa emot dem. Kämpa emot gör man med fakta, inte med falska föreställningar och fördomar.
Alla kämpar vi för vårt land. Allas land. Från Alö stenar till norra Lappland. Från Bohus klippor till Gotlands raukar.
