det blå tornet

Speciellt blått var det inte precis, det omtalade blåa tornet, Strindbergs sista bostad, platsen där han träffade sin sina kärlek, balkongen där han tog emot folkets hyllningar, samma balkong där han gav sig på politiska inlägg och budskap. Den lägenhet som idag är ombyggd till museum om hyllning och minne av en av Sveriges genom tiderna största författare. Om inte den största, till och med.







Med hänsyn till till den icke-blåa färgen så började jag helt plötsligt förstå varför jag aldrig tidigare lyckats hitta dit.

Några bilder måste jag ändå lägga in från den charmiga och ack så efterlängtade besöket. Notera att lägenheten ligger på sveagatan i centrala Stockholm. Någon om vågar sig på att gissa vad en lägenhet i den porten kostar?

De fyra årstiderna

Det går inte att komma ifrån att en av de stora fördelarna med att bo här uppe i Sverige är att vi får uppleva de fyra årstiderna år efter år. Och i år ska gudarna veta att det verkligen är en vit vinter och att vi fick uppleva en vit jul, vilket känns som väldigt länge sen. Man skulle rent av kunna hävda att det är kallt så in åt Norden (hahaha...). En bättre definition av kylan utomhus är Taggens långvariga stillastående parkering. Taggen har helt sonika förvandlats till en isbit i form av en Opel, och är för tillfället helt inbrottssäker.

Så det kunde man ju ge sig själva fan på att det är i bilen som mina tumvantar ligger. I tryggt förvar.

Men vackert är det ute. I alla fall så länge man sitter inomhus och tittar ut. Det där med att försöka ta sig någonstans är inte enbart fyllt med lycka glädje.

Däremot så var jag i affären i veckan och gjorde den stora upptäckten att de säljer jordgubbar. Nu. Suck.

Nån form av lagstiftning mot denna ärekränkning av de fyra årstiderna borde det finnas.