Tappad bakom en ubåt?

Ibland vänder livet snabbt. Eller okej, kanske inte livet. Men humöret. Inställningen. Lynnet.

Klorna är hela. Bitterheten över torskade Munchkin-omgångar förbi.

Det enda förvirrande just nu är hur i helskotta det kommer sig att jag är tappad bakom en ubåt?

Och hur i helskotta tappar man egentligen någonting bakom en ubåt??? Jag bara undrar. Och ler.

Det där med män

Ibland känner jag mig gammal. Hiskeligt gammal. Vissa erfarenheter vill man inte ha.

På ett av landets sjukhus har en ung kvinna kommit in akut med punkterad lunga. I hennes journalanteckningar har läkaren noterat storlek och skomärke utifrån det avtryck som återfanns på hennes bröstkorg.
Jag har sett en av mina allra bästa vänner flyga tre meter in i en buske.

Allt med vetskap av att JAG inte kan göra någonting. Polisen avråder polisanmälan om offret inte vill vittna. För offrets egen skull.

Själv har jag aldrig någonsin blivit slagen. Aldrig någonsin. Inte i någon situation. Så självklart så ställer man sig frågan varför tjejer stannar kvar hos dessa män.
Även jag har gått på nitar. Men inga såna. Och alltid går jag vidare med instinkten att alla män inte är som min far. Och även om de är det; min mor är inget, och har aldrig varit ett offer. Och det finns underbara män där ute; det har min mor bevisat för mig.

Men även jag har hamnat i situationen att jag på ett sätt kan förstå dessa kvinnor som stannar kvar i såna förhållanden. Man märker inte själv vad som händer. Steg för steg så bryts man ned. Allt är fel. Absolut allt. Och till slut så finns inget av självförtroendet kvar. När ens utbildning är fel, när ens intressen är fel, när man sover på fel sätt, när man...

Så kommer det läget när man vaknar upp; när man får höra precis det som man aldrig någonsin i hela ens liv trodde man skulle få höra från någon som känner en. Då man helt plötsligt vet att det inte är en själv som personen framför är förälskad i; då man inser att man är utsatt för någon form av fantasiskapande; ett försök att göra om mig till någon annan.

När man vet att man inte är älskad. Inte av personen som står framför en. Att den personen aldrig någonsin varit intresserad av att lära känna MIG. För då hade han aldrig sagt någonting sådant. Aldrig någonsin.

Och det är nästan ännu värre.

Det tar lång tid att komma över. Men det behövs inte så mycket för att man ska vara tillbaka där igen. När man känner sig fullständigt misslyckad; när man känner återigen att man inte duger.

Jag kan förstå att man stannar kvar. Att man stannar kvar i en illusion av att allt är perfekt om man bara ändrar sig på den punkten, om man bara gör så, om man bara...

Men nej. Aldrig någonsin. Aldrig.

Tillskott i familjen

Efter min älskade mors besök här i Linkeboda så har det blivit tillökning i min privata badankearmé; en stycket snickare och en stycket akademiker - en mycket bra kombination.

Och deras namn är självklart Kjell och Lena!

Citat värda att minnas

"Gud bevare mig för mina vänner - mina fiender klarar jag själv"

"Vem behöver fiender med såna vänner?"

Suck... Vuxna karlar och sport. Ärligt talat.

En uppdelad dag

Smått irriterande; jag vaknar klockan tre på natten, och kan för mitt liv inte somna om. Så efter nån timme ger jag upp och går och lägger mig i soffan och slår på TV:n i förhoppning om att somna om till ljudet av den. Men icke.

Klockan åtta anser jag det vara dags att gå till affären och köpa mer kaffe, detta vid en tidpunkt då jag redan hunnit hälla i mig en tre koppar. Vad gör man inte för att hålla sig själv vaken när man inte kan sova?

Och på hemvägen: två igelkottar som står i riktigt ordentligt och ohämmat! Vid denna tidiga morgontimme. Eller ohämmat och ohämmat, honan ville i alla fall krypa in i buskarna när jag kom.

Så så där lagom lite extra ensam upp i lägenheten igen, funderandes på hur jag skulle klara av att hålla mig pigg och kry fram till kvällens möte. Eller funderandes och funderandes, vid ettiden somnar man självklart... Och sover hela tre timmar.

Och inte nog med det; väl hemma från mötet så har jag två LiTHe Blås-rockar i min lägenhet. Mummel...

Så nu är den stora frågan hur i helskotta jag ska kunna somna ikväll och vara utvilad i morgon bitti, när mamma äntligen kommer?

Suck, tänk om Ville bara kunde lära mig hur man somnar hur fort som helst, var som helst, i vilket ljus och ljud som helst, i vilken ställning som helst. Jag är avundsjuk!

Dagens visdomsord

Det är alltid trevligt med nya utmaningar och ta sig vatten över huvudet - men se till att du inte drunknar!

På tal om det; nån som har en flytväst att låna ut?

Dagar man minns

Det sägs att det finns dagar i världshistorien som folk alltid kommer komma ihåg vad de gjorde. Såsom Kubakrisen, dagen JFK sköts eller för att ta sig närmare i tiden: vad man gjorde när Olof Palme sköts.

Jag sov!

Men så finns det andra dagar som man alltid och för evigt kommer komma ihåg vad man gjorde. Som denna dag. Tur att youtube finns så man iaf får se det ;-)

Bortdomnad

Jag förstår inte. ComHem tappar fullständigt bort all kommunikation för alla sina kunder; TV, internet och telefon, och det blir ramaskri och PTV ska göra undersökningar.

Internet är välan förstås snart inskrivet i FN:s mänskliga rättigheter.

Suck, det kan faktiskt vara väldigt skönt att komma ifrån den moderna tekniken ibland. Testade en internet-fri helg förförra veckan; det var något sanslöst skönt, och något jag tänker göra oftare. Jag kände verkligen hur pulsen på något sätt gick ned och jag blev lugnare. Ingen panik att kolla mailen, fastnade inte i chatten, spenderade inte flera timmar med att ströläsa på idel olika smått ointressanta hemsidor.

Läste istället en väldigt bra bok (De välvilliga av Jonathan Littell - rekommenderas varmt), promenerade, umgicks med vänner, såg film, pratade i telefon.

Det var sanslöst skönt. Fullständigt bortdomnad från hela datorns värld.

Och på tal om bortdomnad; ibland går tiden fort. Och så får man åldersnoja igen. Men ärligt talat; OS i Barcelona var 1992. Det var alltså 16 år sedan Freddie Mercury gick bort. Så länge sen...

Och nej, nej, nej, det funkar inte! Har precis kommit fram till att jag inte vill att Malena Ernman vinner Eurovision!