Pippi Långstrump och Kalle Jävla Blomkvist

På någon skum vänster så måste jag väl ändå säga att jag tillhör Astrid Lindgren-generationen. Precis som så många andra generationer också kan hävda. Och på något sätt har jag länge trott att det vid den här tiden skulle poppa upp en massa Astrid-barn.
Men det verkar inte vara någon trend som slagit in.

Däremot så har Astrid satt sina spår inom den moderna deckargenren. Lite otippat, måste jag säga. Visst har väl några hennes figurer löst brott, men ändå.

Och nu äntligen får vi se dem på den stora vita duken också. Pippi Långstrump och Kalle Jävla Blomkvist. Ingen långsökt liknelse, i ärlighetens namn. Det är till och med en liknelse som slagit rot i litteratur- och feministdebatten.
Jag såg en debatt på tv i förra veckan med anledning av galapremiären av Män som hatar kvinnor. En kille var allmänt förbannad över att Lisbet Sallander ses som en förebild för kvinnor. Hon är ju våldsam och kriminell!
Den andre killen svarade med: Det är fiktion.
Men hon är ju våldsam och kriminell och förskingrar pengar!
Det är fiktion.

Det var en ganska intressant debatt. De kom inte överens om någonting. Inte ens om att det var fiktion.

Efter att liknelsen med Pippi dök upp så hade den ene killen tröttnat på att hävda att det var fiktion, och efter att mer eller mindre ha avslöjat hur Luftslottet som sprängdes börjar (till programledarens stora frustration - troligtvis så hade han inte kommit så långt i läsandet) så påpeka han Lisbets övernaturliga egenskaper (Okej, vi som har läst böckerna måste ju ändå erkänna att efter två böcker så förväntar vi oss att hon ska klara av det som hon gör i början av den boken!) Och så påpekade han att Pippi inte var överdrivet lagtrogen hon heller.
Hon motarbetar polisen i deras försök att utföra sina arbetsuppgifter, hon gömmer sig för både polis och myndighetspersoner, slåss mot den paragrafridande övermakten och frågan är om hon inte är skattesmitare hon också... För att inte tala om att även hon botde ha någon diagnos.

Så visst håller liknelsen; Lisbet slåss mot sin egen Prussiluska, hon slåss för att få ha sina egna pengar i fred, hon slåss för att få leva i frihet i sitt eget hem, hon slåss för det hon står för.

Och visst är det väl en kvinna att se upp till?
En modern Pippi. Med helt andra styrkor än musklernas.

Så frågan är vad den förste killen egentligen var så rädd för? Att vi som ser upp till Lisbet också ska gå ut och puckla på folk, tatuera oss överallt och göra datorintrång?
Eller är den den stora skräcken att hon klarar sig ypperligt utan Kalle Jävla Blomkvist? Att vi klarar oss på egen hand?

Tja, det vete gudarna. Perosonligen så tycker jag nog bara att debatten om detta gått lite väl över styr och börjar påminna lite väl mycket om Da Vinci-koden-debatten.

Det är fiktion, för helskotta!!!