Uppåt!

Det ger verkligen en kick, det där att flyga. Att stå där på landningsbanan, känna hur motorerna accelererar upp, som en katt vars bakben börjar gå långt innan själva anfallet kommer. Och sen far hela farkosten iväg, framåt och sen uppåt. Med hela känslan av acceleration och idel olika fysiska krafter som påverkar hela kroppen.

Uppåt.
Upp i luften.

Och så sitter man där vid fönstret; njuter när flygplanet svänger och man ser ned över landskapet som sveper förbi långt under en. Så litet och smått allt blir där nere. Gatlyktorna som bildar långa pärlband genom naturen, bilar som rör sig och så moln som sveper förbi precis därutanför.

Nog för att det är trångt på Ryanair. Man sitter med knäna vid hakan och önskar att man fått några andra stolsgrannar. Det är för högljutt för att lyssna på ljudband, och koncentrationen är för dålig för att läsa. Några replikern hann jag förhoppningsvis få in i skallen, innan det var dags för landning. "Tänka sig!" (Jaja, internskämt. Kom till sagateatern i slutet av oktober så försåtr ni :-P)

Någonstans ovanför Holland inser man hur glesbygt det faktiskt är i Sverige. Och då även i de södra delarna. Samhällena ligger så tätt så det nästan är omöjligt att se var den ena slutar och nästa börjar. Som om kontinenten lider av någon epidemi som påminner om cancerns okontrollerade fortbildande.

Och så den svarta Engelska kanalen; endast trafikerad av en större båt denna kväll.

Så närmar det sig landning. Med svindlande hastighet närmar sig marken. Träden som blir större och större, landningsbanan som kommr närmare och närmare, utan att en enda nerv i mig gör mig nervös eller orolig för landningen.
På något sätt så får denna typ av resande, precis som att åka med en färja, mig att längta hem till Gotland. Även om denna resa gick åt helt andra hållet (och var bra mycket billigare...) och jag möttes av fanatiska tulltjänstemän, som fortfarande, hela tre år efter attentatet på King´s cross, får en att bli nervös och orolig.

Inget antiklimax på denna resa, inte. Och ni vet väl att var fjärde däggdjur kan flyga? Bevisligen så är jag en av dem.

Och, jag hann med att ge mig själv ett löfte på flygresan. (Varning för jobbig internhumor här...) Att när jag ser ner över en stad kvällstid INTE tänka: "Coolt! Det ser ut som en nätkarta!"