Ett par goda råd på vägen

Alla hamnar vi ibland vid vägskäl eller situationer i livet, när vi vänder oss till vänner och bekanta för att få goda råd och vägledning på vägen till ett lyckligare liv eller på jakt efter meningen med livet eller andra oväsentliga frågeställningar. Och eftersom jag själv känner mig som en smått lugn och lycklig flicka för tillfället (även om jag vill framföra vissa klagomål, men inte riktigt vet vart jag ska vända mig.) så tänkte jag därför nu uppvisa en av mina snälla sidor. Så med förhoppning om att de kommer att hjälpa även er så tänkte jag delge några av de goda råd och frågor som jag gett/ställt till mig själv på vägen hit där jag står idag, med målet att precis som Oscar Wilde få dö över mina tillgångar i stället för att leva över dem.

Men först och främst en enkel fråga. Om tala är silver och tiga är guld; känns inte uttrycket "Där fick du så du teg!" lite konstigt? Om om alla vägar bär till Rom; hur i helskotta kom jag då hem?

Så, kom ihåg att om ni mister en så står det er tusen åter; har ni inte en fågel i handen så finns det tio i skogen. Och varför ska man gå över ån efter vatten om man har vattenkran?

Den som skrattar mest skrattar sist, och en levande katt är bra mycket mysigare än en begravd hund. Men när matte är borta sover katten i fönstret.

Och den som tror att vägen till mannens hjärta går genom magen har siktat ungefär två dm för högt.

Kasta aldrig Sten i glashus, om han är starkare än er, och framförallt; varför ge sig på Berg när Cloetta inte ligger så långt därifrån?



Is life just a game where we make up the rules
While we're searching for something to say
Or are we just simple spiralling coils
Of self-replicating DNA?