Vad definierar ett samhälles storlek?

När man som jag nu snurrat runt på bilvägarna i Smålands ljusa skogar (Japp, väldigt ljusa så här på sommaren.) och passerar genom en drös 90-70-90-samhällen så känns det ibland som att man har kommit mer än ett tiotal mil från storstädernas civilisation. Man märker snabbt att det är mycket annat än just antalet invånare som skiljer dessa samhällen ifrån storstäderna.

Som i Nässjö, till exempel. Konsumaffären som ligger mitt i centrum har ingen skylt med öppettiderna. Vilket innebär att man som tillfällig besökare helt sonika får chansa på att affären har öppet när man blir lite småhungrig eller törstig.
Och varför ska de behöva skylta med öppettiderna? Det vet väl alla i Nässjö hur länge Konsum har öppet?
Eller som i Kumla. Inte behöver man blinka när man ska svänga, inte. Det vet väl alla vart man ska någonstans?

På hemväg från Växjö i veckan passerade jag flera skyltar med texten "Mariannelund" på. Efter att ha förträngt lusten att klättra upp i närmaste flaggstång för att få se hur denna omtalade bygd ser ut från ovan, så kom jag in i ytterligare ett samhälle. Jag möttes av en rondell och en statoilmack, och då kaffesuget var påträngande beslöt jag mig för att leta reda på ett fik. Statoil ratades omgående, och efter att ha följt skyltarna mot centrum (som jag aldrig så skymten av) fick jag syn på en uteservering. Till min besvikelse så visade sig detta vara ett hotell, med glada gäster som intog sin lunch i solskenet. Men efter att ha bestämt mig för att försöka få en kopp kaffe i alla fall, så visade det sig at "Hotell" även innebar restaurang, hotell, pub, cafe och gud vet allt. Effektivt, må jag säga.
Samhällets apotek visade sig inte ha någon klassisk grön apoteksskylt, utan snidade bokstäver poängterade att detta hus inhyste ett apotek. I ett senare samhälle hade samma teknik använts för att utpeka Östgötabanken. Fast lite av rekord måste nog det samhället ha slagit; där den lokala blomsteraffären även verkar som begravningsbyrå.

Jag må säga att det är bra mycket snyggare. Men tyvärr så verkar detta inte duga för storstäderna.

Sötaste namnet jag hittat måste i alla fall vara "Tre grindar". Då vet man verkligen att man hamnat i något minimalt samhälle. Däremot så fascinerardet mig att ett sådant 90-70-90-samhälle som jag åkte igenom lyckades inhysa minst två frikyrkor och en gammal klassisk kyrka tillhörandes Svenska kyrkan. Jag har fortfarande lite svårt att förstå hur det kan finnas en tillräckligt stor marknad för tre olika kyrkor i ett sådan litet samhälle.

Men visst är de söta,dedär små samhällena. Med invånare som verkar ha mycket mer fritid till övers än vi som bor i storstäderna. I alla fall om man ser till hur deras hus och tomter är omhändertagna; fyllda med blommor och buskar, så välskötta så man kan tro att man har hamnat i någon reklamfilm. Det känns som om man har gjort en resa till den Lindgrenska idyllen.