Jag bara kände att jag behövde få använda mig av den titeln. Bara känner att det är ett sånt återkommande faktum i mitt liv just nu.
Även om jag försökt plocka av mig linserna, slagit mig själv på tinningen i en ansats att ta av mig glasögonen, letat i panik efter glasögonen eftersom de inte ligger där de ska.
Det är inte långt ifrån att jag börjar tro på mirakel. För det går inte att förklara på nåt bättre sätt. Ett mirakel som jag väntat på, längtat efter så länge. Och tack vare Asklepios vitrockade undersåtar. Vår tids guds substitut på jorden; med privilegiumet att få bestämma mellan liv och död.
Alla bekymmer som försvunnit, alla utgifter som inte finns mer, all rädsla över att glasögonen ska gå sönder, linserna försvinna, infektioner och repor på hornhinnan. De är inget gentemot faktumet att när man öppnar ögonen på morgonen se att manborde gått upp för en tio minuter sen. Omedelbart och på en gång.
Det är så här det ska vara.
I can see it so clearly now.
måndag 30 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Härligt att mirakel sker och att du själv åstadkommit detta! ÄD
mamma
Skicka en kommentar