15 seconds of fame!

Jajamensan!

Tjoho!

Och även väldigt häftigt.

Och fortfarande lyrisk.

Och en väldigt bra film. Dock fel film. Det var i Flickan som lekte med elden. Men fortfarande Stig Larsson. Fortfarande Millenium-serien.

Jag undrar vad filmen handlade om egentligen...

Okej, jag är helt medveten om att detta troligtvis är det vanligaste bloggämnet i Sverige denna måndag. Men nån gång ska välan en annan vara lite populistisk och haka på andras åsikter. I alla fall om man verkligen delar dem.

För precis som, tydligen, många andra så såg jag fram emot att få se en svensk deckare på söndagskvällen. Inte för att jag såg fram emot att se den för att den var vare svensk eller en deckare, utan för att den utspelade sig på Gotland.

Men, tydligen, så finns det bara tre platser i Visby som är värda att visa. Om och om igen. Och så lite landsbygd. Och så samma tre vyer igen. Och så Högklint förstås. Fast jag måste erkänna att det var en landsbygdsvy som jag är väldigt nyfiken på: de badade i något som påminde alldeles för mycket om en sjö.

Jaja...

Filmen var det ja. Jag vet ärligt talat fortfarande inte vad den handlade om. Det enda jag vet är att flertalet av huvudrollsinnehavarna var tyskar. Och att svenskar inte kan dubba. Punkt. Finns inte så mycket mer att säga på den punkten. Svenskar kan inte dubba.

En stark känsla av att hela filmen var lost in translation...

Efter premiären

Lite konstigt är det: jag drabbas inte längre av den där känslan av "Jävlar, vi fick ihop det!" som var en klassiker förr. Kan ju absolut bero på att vi har bättre koll numera, och med en extra dag på Sagateatern så hade vi för en gångs skull till och med med gott om tid. Vilket var perfektt: det blev en lugn och mysig middag med tre underbara människor!

Och så föreställningen! Som gick klockrent, med undantag av några riktigt ordentliga felsägningar som nog kommer gå till Infernos historia över internskämt. "Förr var förkylningar ärftliga. Det är dom inte längre" och "I ett äktenskap har man sällskap när man är två. Inte när man är tre" för att inte tala om favoriten: "Jag älskar dig hjärtlöst"

Jaja, sånt sätter lite extra krydda på föreställningarna. I alla fall för oss bakom kulisserna.

Hela kvällen avslutades med en mysig premiärfest och en ännu mysigare efterfest. Eller vad man nu ska kalla det. Efterfestprat? Nåja, mysigt var det i alla fall.

Nästan så att man vill att det ska vara premiär oftare. Fast kanske ändå inte. Det skulle nog förta hela känslan.

Äntligen premiär!

Idag är det dags! Det som vi har kämpat emot i flera månader vid det här laget.

Lite skumt är det, så mycket tid läggs ned, så mycket energi, så mycket kunskap som slås ihop, för att vi först idag ska få se hela resultatet sammansatt. Och på två helger och fyra föreställningar så är allt över.

Men helt klart värt det. Det ska bli riktigt kul ikväll. En bra pjäs, en kul pjäs, en bra ensemble, en mysig teater. Ikväll är det dags för Mr Earnest att visa sin rätta sida! Tjoho!