Uppföljningen till SVT:s polisserie Graven är under inspelning. Och självklart så fick den snart smeknamnet Graven 2: Grabben i graven bredvid. Lite tråkigare var det dock att nästa del har fått ett namn: Morden.
Det är ju inte ens hälften så kul.
Något roligare var däremot de ordvitsar som en av mina kollegor inte kunde undvika att klämma ur sig mellan tagningarna, alla beroende på koffeinbrist. En mycket allvarlig och seriös åkomma, som tas på största allvar av den svenska show business-industrin.
Så äntligen fick jag göra min debut som uniformsklädd representant för det svenska rättsväsendet. Jag måste erkänna att min respekt för polisen ökade något. Jag menar, hur i helskotta klarar de av att sitta ned egentligen? Inte nog med att man kan jämföra ombytet till polisuniform med alla attiraljer lättast bör jämföras med hela proceduren man genomgår innan en strapats ut i den alpina världen. Och att därefter försöka inta en stol är än svårare: en radio som sticker in i ryggslutet, en pistol som är i vägen på högersidan, magasin och pepparspray som hotar med att göra djupa hål i magtrakten. För att inte tala om sladden till radion som gärna fastnar till höger och vänster.
Och så de fyra storlekar för stora kängorna. Okej, det är välan förhoppningsvis inte något som vanliga poliser lider av. Och som tur är så spelades scenerna in i skogen, så ingen märkte att jag knappt orkade lyfta fötterna från marken.
Två dar i Gnestas närområde känns fortfarande av. Träningsvärk i vaderna och ont i fötterna kommer jag nog ha ytterligare en dag. Allt för att det hela spelades in på en kulle. Och självklart; fikabordet stod högst upp. Och vi spelade in: något längre ned...
torsdag 2 april 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
