Selma Lagerlöfs saga?

I SVT:s morgonsoffa i morse satt Helena Bergström och talade om den TV-serie om Selma Lagerlöf som kommer sändas nu i jul. Serien där hon själv spelar författaren.

"Det är dags att vi börjar se Selma Lagerlöf som en person och inte som en tant i hatt," kommenterade hon och så visades ett inslag från serien. Ett inslag där Selma träffar sin älskarinna.

Huruvida vår största svenska författarinna (förlåt Astrid...) var lesbisk eller inte känns mindre relevant i sammanhanget "tant med hatt". Däremot känns det väldigt tragiskt att en kvinna av i dag kan sitta i TV och hävda att man inte är en person om man inte kan identifiera henne utifrån hennes sexualitet och hennes livskamrat, oavsett kön. Förvisso kanske inte så överdrivet förvånande att det kommer från en kvinna vars hela karriär bygger på sitt äktenskap med en regissör, en kvinna som alltid kommer vara känd som Colin Nutleys hustru.
Fast samtidigt så kanske det är från en sådan människa en viss eftertänksamhet innan sådana uttalanden borde komma.

Genom alla tider har kvinnan satts i relation till en man. En kvinna är inte en människa om hon inte står i relation till en man. Starka kvinnor som Jasons bedragna hustru Medea till senator Hillary Clinton. Och framför allt Lots hustru. Och Maria Magdalena som inte får vara endast Maria Magdalena. Inte ens i dagens diskussioner och debatter.

En kvinna är inte en människa utan en man. I så fall är hon lesbisk. Punkt slut.

Tragiskt, ärligt talat. Kan inte Selma bara få vara Selma? En oerhört duktig författare, Nobelpristagare, Mårbackas ägarinna, bilden på tjugan? En tant i en hatt?

"Polis hade sex på firmafest"

Jajamensan, gårdagens löpsedel för någon av våra två högt ärade kvällstidningar.

Man funderar ju en hel del på var väsentligheten för att inte tala om nyhetsvärdet i detta ligger. Att poliser har sex? Och att de har det på en firmafest? Till skillnad mot andra yrkesgrupper?
Nåja, till skillnad mot 70-talets regering så hyrde de inte in prostituerade. Men? Ja just det ja; det hade inget nyhetsvärde, nej.

Tilläggas skall också sägas att denna löpsedel kom dan efter finalen i Idol.

Snacka om att det händer lite i nyhetsSverige nu. Förutom att poliser försöker föröka sig, alltså.

Jippie!

Ytterligare en orsak att fira så här mitt i snövädret: Det blir många, många underbara kvällar med hemmafruarna till!

Julgodis

Så här när man nu gjort julens första (?) sats med knäck och återigen förbluffas över faktumet att det inte alls tar 12-15 minuter att koka den som det står i kokboken, utan ganska exakt 42-45 minuter, så börjar man känna att julstämningen snarast infinner sig i samma tillfälle som det hemmagjorda julgodis uppenbarar sig.

Och det var då det slog mig. Det var en sak jag glömde i min önskelista.

Mammas hemmagjorda Mozartkulor!

Eller okej, kanske inte specifikt i julklapp, även om jag inte tackar nej till det. Utan snarast att de finns på julafton!

Så ja, har jag varit ordentligt tydlig i år? ;-)

Nåt fel är det

Att jag sovit fruktansvärt dåligt på sistone är ingen nyhet. Med en axel som värker till och från, men i alla fall blev bra mycket bättre efter massage från en kollega, så sover man inte bra. Och det gör inte att axeln blir bättre heller.
Så många timmars sömn har det blivit. Utan att ha bli riktigt utsövd. Så nu på helgen satsade jag på att sova mycket. Det gick sisådär.

Men nu är det måndag morgon. För att vara mer exakt; klockan är 0548 på måndag morgon. Och jag börjar inte jobba förrän vid åtta. Om det nu är så noggrant. Vilket det inte är. Men på ett ungefär i alla fall.

Så, nu har jag varit pigg och vaken i en halvtimme och funderar på när jag egentligen kan ta mig till jobbet. Och om mitt låskort fungerar med koden. Har aldrig testat. Och att ge mig ut på motorvägen i mörkret och med risk för halka så här på morgonen lockar inte. Men, men, sitta här och vänta på att tiden ska gå på morgonen? Nja...

Får stå för att jag föredrar att vakna klockan 0700 och snarare ha lite bråttom...

Fast förvisso så tror jag nog att jag vet varför jag vaknade så tidigt i morse. Jag hade en hiskelig mardröm: Maria Wetterstrand som minister i en framtida koallitionsregering. Hugaligen! Eller vänta... fan också...

Årets önskelistor

Eftersom jag inte önskar mig en drös matvaror i julklapp, så föredrar jag att publicera min önskelista här i stället:

1. Snö
2. En ny soffa
3. Lite uppmuntring på jobbet
4. En ny förstärkare
5. Jobb efter nyår
6. Högre lön
7. En badankearmé
8. Två examina (minst)
9. En matberedare
10. Positiv utveckling av mitt handlande i förra inlägget
11. Och så självklart dessa

Ville önskar sig:

1. Mer sovtid
2. Mer mat
3. Mer klappande och kliande
4. En lekkompis

Detta önskar jag mig inte i julklapp:

1. Lekkompis till Ville

Och för den uppmärksamme så rekommenderar ja följande länk: http://halvtark.blogspot.com/2008/07/rets-nskelistor.html

Lite skryt så här på fredagsmorgonen

I did it!

I did it! I did it! I did it!

(Och nu med musik och lite fånig dans:)

I did it! I did it! I did it!

Väntan

Väntan verkar vara livets största ingrediens. Ständigt denna väntan. Väntan på att nåt ska hända, väntan på att nåt ska ske, väntan på något bättre, väntan på bättre tider, väntan på nåt annat. Som om nuet inte är värt lika mycket som det som ligger bortom det.

Och så finns det denna väntan som äter upp en inifrån. Som förtär ens hjärta, som fyller hela ens liv. Denna väntan som alltid finns med indirekt i nuet, denna väntan som gör så oerhört ont, eftersom man inte vet vad som kommer hända när väntan väl är över.

Men ändå väntar man. Genom mörker och ljus, genom dag och natt. Med den ständiga förhoppningen levandes inom en. Som ett leende som är på väg att bryta ut. Som en övergiven hund som bara väntar på att bli omhändertagen. Som om en ny chans i livet.