Lite charmigt är det på något sätt att läsa skönlitteratur skrivet av lokalförfattare. Skönlitteratur som utspelar sig i sitt eget närområde, eller i alla fall i ett område som man känner till väl. Få läsa beskrivningar av natur som man älskar eller hatar. Som att få läsa om Ulf Lundells kärlek till Gotland i Jack och många andra romaner. När man kan få drömma sig tillbaka till landskap man saknar och för alltid kommer älska.
Och visst, att vara en lokalförfattare drar ju självklart in en massa extra pengar. Beskrivningar av Stockholm har vi läst åh så många, men Fjällbacka, Ystad och Kumla är någonting helt annat. Och självklart så säljer böckerna bäst i hemorten.
Mons Kallentofts black noir-beskrivningar som Sommardöden av Linköping är charmiga på sitt sätt. Man kan följa med i Malins promenerade genom staden, man följer med och ser hur omgivningen ser ut. Visst, hans beskrivningar av hus är ofta äldre hus, han minns tillbaka till hur det såg ut här, när han växte upp här. Burger Kings uteservering är endast ett minne, och ett gammalt minne. Någon sådan har inte funnits sedan jag flyttade hit 2000.
Och visst, en viss konstnärlig frihet har självklart alla författare. Omgivningarna förändras för att passa in i historien, och vissa diskurser innehar större frihet än andra.
Men, för oss Linköpingsbor är det ungefär lika idiotiskt att placera Bosses glassbar på hospitalsgatan som att placera Eiffeltornet i London. Konstnärlig frihet eller inte, en viss trofasthet till verkligheten måste behållas. Förbundet mellan läsare och författare är och förblir heligt, något även dagens moderna författare måste ha i åtanke genom den konstnärliga processen. Och förbundet mellan de lokala läsarna och författarna är än hårdare.
För stora friheter stör historien, stör förbundet och förtroendet sjunker drastiskt. Bara att inse; det är inte minnet av den våldtagna och mördade Teresa som lever kvar, utan Bosses glassbars nya lokalisering.
fredag 21 november 2008
tisdag 18 november 2008
Egen respons på tidigare inlägg
Eller okej då, lite plagiat på låg nivå. Ibland är det lättare att citera än tänka själv.
Vad gör man inte för att försöka reda ut missförstånd angående förra inlägget.
"Gå till Gud
om du vill ha nån
som älskar dej alltid
utan förbehåll, utan gränser
Vi är människor du och jag
lika vilsna båda två
Vi skriker frihet
och tar allt för guld som glänser"
- Ulf Lundell
Vad gör man inte för att försöka reda ut missförstånd angående förra inlägget.
"Gå till Gud
om du vill ha nån
som älskar dej alltid
utan förbehåll, utan gränser
Vi är människor du och jag
lika vilsna båda två
Vi skriker frihet
och tar allt för guld som glänser"
- Ulf Lundell
söndag 16 november 2008
Jakten
Egentligen kan jag inte riktigt förstå vår ständiga jakt. Jakten framåt, jakten bort, jakten till någonting helt annat. Själv är det hem jag vill. Alltid. Få känna mig hemma, få känna mig hel, få känna att jag hör hemma.
Det är dit jag vill. Det är det jag jagar efter. Det är det jag ha funnit. Det ställe där jag hör hemma. Där jag alltid vill vara. Där jag känner mig älskad. Där jag alltid får vara jag. Där jag duger. Där jag får vara en del av ett halvt ark papper. Där jag är en stor del av en annan människas liv.
Jag har funnit det. Men jag har inte kommit dit.
Det är dit jag vill. Det är det jag jagar efter. Det är det jag ha funnit. Det ställe där jag hör hemma. Där jag alltid vill vara. Där jag känner mig älskad. Där jag alltid får vara jag. Där jag duger. Där jag får vara en del av ett halvt ark papper. Där jag är en stor del av en annan människas liv.
Jag har funnit det. Men jag har inte kommit dit.
fredag 14 november 2008
Luftslottet som sprängdes - del 2: 15 seconds of fame
Egentligen så spelar det ingen roll hur många filminspelningar man varit inblandad i, för hur man än vänder och vrider på det så är tålamod den största dygden. Tålamod, tålamod och ytterligare lite mer tålamod. Eller som i mitt fall; två stycken böcker och en mp3 fylld med en ljudbok.
Nu visade det sig förvisso att jag inte fick någon större användning av denna lektyr, då jag blev utsatt för väldigt trevligt sällskap. Och då flyter tiden iväg ganska fort, trots att en viss rastlöshet snabbt infinner sig när man hela tiden undrar hur mycket försenade de är. I och för sig; får man reda på att vi ska vara på plats från 9, vilket sedan ändrades till 10, vilket sedan ändrades till 11 (tror vi) och att vi sedan ska vara kvar till runt 15, så spelar det ingen roll att veta hur mycket försenade de är.
Det som dock förvånar mig mest är faktumet att inspelningar i stort sett alltid blir försenade, så använder de sig fortfarande av väldigt tighta scheman. Men, men, är man där för att leka polis i statistroll så ler man och dricker lite mer kaffe. Och i slutändan så får man sina 15 seconds of fame, iförd en ljusblå teletubbiedräkt. Och ibland kan det vara värt det lilla. För ändå; vi talar ju om Stig Larsson och Millenniumserien.
Så, fler reflektioner kommer inom kort.
Nu visade det sig förvisso att jag inte fick någon större användning av denna lektyr, då jag blev utsatt för väldigt trevligt sällskap. Och då flyter tiden iväg ganska fort, trots att en viss rastlöshet snabbt infinner sig när man hela tiden undrar hur mycket försenade de är. I och för sig; får man reda på att vi ska vara på plats från 9, vilket sedan ändrades till 10, vilket sedan ändrades till 11 (tror vi) och att vi sedan ska vara kvar till runt 15, så spelar det ingen roll att veta hur mycket försenade de är.
Det som dock förvånar mig mest är faktumet att inspelningar i stort sett alltid blir försenade, så använder de sig fortfarande av väldigt tighta scheman. Men, men, är man där för att leka polis i statistroll så ler man och dricker lite mer kaffe. Och i slutändan så får man sina 15 seconds of fame, iförd en ljusblå teletubbiedräkt. Och ibland kan det vara värt det lilla. För ändå; vi talar ju om Stig Larsson och Millenniumserien.
Så, fler reflektioner kommer inom kort.
tisdag 11 november 2008
Luftslottet som sprängdes del 1
Fullständigt uppspelt. Det går inte att komma ifrån.
Inte nog med att jag älskar Stig Larssons Millenuim-serie, jag har verkligen sett fram emot att få se filmerna. Redan innan inspelningens start uppköpt av flera filmbolag runt om i världen.
Så när man får ett samtal vid sjutiden på tisdagskvällen med en förfrågan om att vara med i filmen redan på onsdan, så är det inte svårt att svara ja på stående fot. Ett snabbt samtal till chefen och allt är klappat och klart.
Så klockan halv fem imorgon bär det av. Blir upplockad i Norrköping klockan fem. Och sen till inspelningen i Stockholm. En stycket statistroll som polis. Tjoho!
Inte nog med att jag älskar Stig Larssons Millenuim-serie, jag har verkligen sett fram emot att få se filmerna. Redan innan inspelningens start uppköpt av flera filmbolag runt om i världen.
Så när man får ett samtal vid sjutiden på tisdagskvällen med en förfrågan om att vara med i filmen redan på onsdan, så är det inte svårt att svara ja på stående fot. Ett snabbt samtal till chefen och allt är klappat och klart.
Så klockan halv fem imorgon bär det av. Blir upplockad i Norrköping klockan fem. Och sen till inspelningen i Stockholm. En stycket statistroll som polis. Tjoho!
onsdag 5 november 2008
En plats där allt är möjligt
Visst går det en till hjärtat att höra Barack Obama tala om den 106 år gammal svart kvinna som röstade på honom. En kvinna som föddes endast en generation efter slaveriets tid. En kvinna som fått se demokratin utvecklas till vad den är idag. En kvinna som varit med om att få se både kvinnor och svarta få rösträtt i USA.
Men för en blåögd (okej, grönblåögd), nordiskt råttblond gotlänning utan det endaste spår av färgat blod i sina ådror, ligger detta väldigt långt borta. Inte ens tio timmars tidsskillnad räcker till för att överskåda skillnaden.
Men, nånting slog an hos mig när jag insåg att min mamma endast var två år gammal då incidenten med Rose Parks och den efterföljande bojkotten inträffade. Så nära är det ändå.
Och nästa man att flytta in i det Vita Huset är en färgad man.
Jag går fortfarande runt med ett leende och en känsla av att ha vaknat upp till en något bättre värld.
Men det var inte av denna orsak jag ville att Obama skulle vinna valet. Först och främst så handlade det om skräcken att få in en skvatt galen kvinna i Vita Huset. En kvinna som vill ta ifrån det amerikanska folket (och troligtvis även i längden) den enda lagen som ger kvinnan rätt över sin egen kropp. En kvinna som inte vill att hennes egen dotter ska få genomföra en abort om hon blir våldtagen. Inte heller om en förlossning skulle sätta dotterns liv på spel.
Det är inte endast empati och medmänsklighet som är de saknade faktorerna i den kvinnans hjärna.
Redan i dagsläget är USA ett land som bryter mot flera av FN:s mänskliga rättigheter, och återfinns numera bland länder som Kina och Cuba på Amnestys lista över länder de verkar i. Och då måste man ändå säga att Obamas "nja" till dödsstraffet är bra mycket bättre än McCains "det är bra som det är".
Jag är glad över att Obama flyttar in i Vita Huset i januari. Men jag tror inte på att allt är möjligt på en mandatperiod. Men kanske tillräckligt för en tid framöver?
Men för en blåögd (okej, grönblåögd), nordiskt råttblond gotlänning utan det endaste spår av färgat blod i sina ådror, ligger detta väldigt långt borta. Inte ens tio timmars tidsskillnad räcker till för att överskåda skillnaden.
Men, nånting slog an hos mig när jag insåg att min mamma endast var två år gammal då incidenten med Rose Parks och den efterföljande bojkotten inträffade. Så nära är det ändå.
Och nästa man att flytta in i det Vita Huset är en färgad man.
Jag går fortfarande runt med ett leende och en känsla av att ha vaknat upp till en något bättre värld.
Men det var inte av denna orsak jag ville att Obama skulle vinna valet. Först och främst så handlade det om skräcken att få in en skvatt galen kvinna i Vita Huset. En kvinna som vill ta ifrån det amerikanska folket (och troligtvis även i längden) den enda lagen som ger kvinnan rätt över sin egen kropp. En kvinna som inte vill att hennes egen dotter ska få genomföra en abort om hon blir våldtagen. Inte heller om en förlossning skulle sätta dotterns liv på spel.
Det är inte endast empati och medmänsklighet som är de saknade faktorerna i den kvinnans hjärna.
Redan i dagsläget är USA ett land som bryter mot flera av FN:s mänskliga rättigheter, och återfinns numera bland länder som Kina och Cuba på Amnestys lista över länder de verkar i. Och då måste man ändå säga att Obamas "nja" till dödsstraffet är bra mycket bättre än McCains "det är bra som det är".
Jag är glad över att Obama flyttar in i Vita Huset i januari. Men jag tror inte på att allt är möjligt på en mandatperiod. Men kanske tillräckligt för en tid framöver?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
