Nya möbler

Det finns ingenting så konservativt som en katt. Allting ska vara som det alltid har varit, och förändringar är endast av ondo. Detta innebär att varje ny sak med större innebörd som kommer in i lägenheten måste godkännas av katten innan den kan ses som en ny permanent inventarie i hemmet. Detta kan röra sig om allt från en nyinförskaffad soffa, eller som i min förra katts fall; matvarorna.

Ibland görs det dock lite större förändringar i ens hem, som nu när jag fyllde år och fick nya bokhyllor så böckerna skulle slippa stå på dubbla och trippla rader. Detta stora ingrepp i möblemanget medförde en hel del bestyr i förväg, såsom ommöblering, bortskaffande av skrivbord etc. Detta övervakades med spänt intresse och viss skeptis från Ville. Bättre bidde det inte heller när mor med sambo äntligen dyker upp med de nya bokhyllorna. Resväskan under sängen visade sig vara en ypperlig tillflyktsort för denna i vanliga fall sjukligt sällskapliga katt. Först några dagar senare vågade han spatsera runt som om han vore kung i huset igen. Och då var det dags att godkänna det nya möblemanget. Som jag har förstått det, så verkar denna förändring ha fått ett MVG i betyg. Även om ordet "klätterställning" verkar ligga närmare tillhands för Ville, än det korrekta "bokhylla".







Och tydligen så finns det även en inbyggd sovplats:

Det där med könsroller...

Så har man äntligen rättat till det sista stavfelet i vad som bör vara den sista versionen av uppsatsen. Nu är det bara att hålla tummarna för att examinatorn är överens med mig om detta. Framförallt eftersom jag har gått över till att bli riktigt trött och utled på uppsatsen. För att inte tala om hur trött jag är på stereotypa könsroller.
För förtydligandets skull; uppsatsen är inom litteraturvetenskap och handlar om skapandet av könsroller. Med andra ord genusvetenskap applicerad på litteraturen. Och för att kunna göra denna typ av analys så får man luta sig mot forskarnas stereotypa könsroller, som anses vara flitigt förekommande inom kulturen. Och för att hitta grunderna till dessa stereotyper så måste vi backa bakåt i tiden, och landar då hos Böckernas Bok; Bibeln. Och då hittar vi de klassiska Horan och Madonnan, Fresterskan (Eva, som lockade mannen på dåliga vägar) Den Goda Sonen, Samariten etc. Allihopa tagna från en värld som är strikt svart och vitt. Inga nyanser av grått här inte överhuvudtaget.

Kvinnan är över lag den onda; ingen kan ju leva upp till Madonnan. Männen; de goda. För inte finns där någon stereotyp av kategorin Sviker sin bästa vän, njuter av att plåga och korsfästa folk, mördar sin bror i ren illvilja... Ja, ni förstår poängen.

Irritationen stiger hos mig för var ord jag läser, men det är bara att inse att Bibeln trots allt har några år på nacken, och det är ingen mening med att vara tjurig över det eller Bibelns förlegade könsroller. Men precis som det inte går att anpassa Mose lagar på dagens samhälle, så tycker jag att det även är dags att revidera de stereotypa könsrollerna. I alla fall för mina nervers skull...

Nåja, nu ska jag gå över till att hoppas på att min examinator har en mycket trevlig semester och är på ypperligt humör när hon kollar sina mail igen.

Årets önskelistor

Till min födelsedag önskar jag mig:

1. Nya bokhyllor (avbockat :-D )
2. En ny soffa
3. Min gamla mobil med SIM-kort
4. Semester
5. Fint väder på semestern
6. En badankearmé
7. Två examina (minst)
8. Och så självklart dessa

Till Villes födelsedag önskar han sig:

1. Mer sovtid
2. Mer mat
3. Mer klappande och kliande
4. En lekkompis

Till Villes födelsedag önskar jag mig:

1. Ingen lekkompis till Ville

Vad definierar ett samhälles storlek?

När man som jag nu snurrat runt på bilvägarna i Smålands ljusa skogar (Japp, väldigt ljusa så här på sommaren.) och passerar genom en drös 90-70-90-samhällen så känns det ibland som att man har kommit mer än ett tiotal mil från storstädernas civilisation. Man märker snabbt att det är mycket annat än just antalet invånare som skiljer dessa samhällen ifrån storstäderna.

Som i Nässjö, till exempel. Konsumaffären som ligger mitt i centrum har ingen skylt med öppettiderna. Vilket innebär att man som tillfällig besökare helt sonika får chansa på att affären har öppet när man blir lite småhungrig eller törstig.
Och varför ska de behöva skylta med öppettiderna? Det vet väl alla i Nässjö hur länge Konsum har öppet?
Eller som i Kumla. Inte behöver man blinka när man ska svänga, inte. Det vet väl alla vart man ska någonstans?

På hemväg från Växjö i veckan passerade jag flera skyltar med texten "Mariannelund" på. Efter att ha förträngt lusten att klättra upp i närmaste flaggstång för att få se hur denna omtalade bygd ser ut från ovan, så kom jag in i ytterligare ett samhälle. Jag möttes av en rondell och en statoilmack, och då kaffesuget var påträngande beslöt jag mig för att leta reda på ett fik. Statoil ratades omgående, och efter att ha följt skyltarna mot centrum (som jag aldrig så skymten av) fick jag syn på en uteservering. Till min besvikelse så visade sig detta vara ett hotell, med glada gäster som intog sin lunch i solskenet. Men efter att ha bestämt mig för att försöka få en kopp kaffe i alla fall, så visade det sig at "Hotell" även innebar restaurang, hotell, pub, cafe och gud vet allt. Effektivt, må jag säga.
Samhällets apotek visade sig inte ha någon klassisk grön apoteksskylt, utan snidade bokstäver poängterade att detta hus inhyste ett apotek. I ett senare samhälle hade samma teknik använts för att utpeka Östgötabanken. Fast lite av rekord måste nog det samhället ha slagit; där den lokala blomsteraffären även verkar som begravningsbyrå.

Jag må säga att det är bra mycket snyggare. Men tyvärr så verkar detta inte duga för storstäderna.

Sötaste namnet jag hittat måste i alla fall vara "Tre grindar". Då vet man verkligen att man hamnat i något minimalt samhälle. Däremot så fascinerardet mig att ett sådant 90-70-90-samhälle som jag åkte igenom lyckades inhysa minst två frikyrkor och en gammal klassisk kyrka tillhörandes Svenska kyrkan. Jag har fortfarande lite svårt att förstå hur det kan finnas en tillräckligt stor marknad för tre olika kyrkor i ett sådan litet samhälle.

Men visst är de söta,dedär små samhällena. Med invånare som verkar ha mycket mer fritid till övers än vi som bor i storstäderna. I alla fall om man ser till hur deras hus och tomter är omhändertagna; fyllda med blommor och buskar, så välskötta så man kan tro att man har hamnat i någon reklamfilm. Det känns som om man har gjort en resa till den Lindgrenska idyllen.